Den 1 januari 2009 infördes lagen om åldersdiskriminering. Den innebär att det är förbjudet att särbehandla personer på grund av ålder inom arbetsliv och utbildning.

Redan första året fick Diskrimineringsombudsmannen (DO) ta emot 175 anmälningar som omfattas av lagen om åldersdiskriminering.

Under första halvåret 2010 har anmälningarna fortsatt att strömma in. På sex månader handlar det om 123 stycken som omfattas av lagen, 41 anmälningar fler jämfört med samma period ifjol.

– Det verkar som om det fanns ett uppdämt behov. Det märker man ofta när det kommer en ny lag. Efter hand har vi dock fått betydligt färre anmälningar om sånt som inte omfattas av lagskyddet. Nu verkar det som fler känner till lagen och vilka rättigheter man har, säger Magnus Jacobson.

I år är det framför allt anmälningar i arbetslivet som ökat kraftigt. Åldersdiskriminering har där passerat könsdiskriminering och är nu den näst vanligaste anmälningsgrunden. Det är bara anmälningar om etnisk diskriminering som görs oftare.

– De flesta som anmäler är äldre män, från 60 och uppåt. De anmäler att de ansetts för gamla för att få, eller få ha kvar, ett visst jobb, säger Magnus Jacobson.

Varför just äldre män?

– Gissningsvis är det en kategori som inte är vana vid att bli missgynnade på ett sådant sätt. Dessutom är de bra på att säga ifrån. Det är nog inte så att det är lättare för kvinnor på arbetsmarknaden.

Att ses som för gammal tycks vara ett relativt begrepp i arbetslivet. Åtminstone att döma av anmälningar till DO.

I sammanhanget kan nämnas en 34-årig fläktmontör som ansågs ha passerat bäst före datum. Den tjänst han sökte gick i stället till en 22-åring med betydligt sämre meriter.

Det aktuella företaget och 34-åringen förlikades senare och han fick 60 000 kronor.

Det finns också exempel där det omvända förhållandet gäller.

– Två 21-åringar anmälde arbetsförmedlingen för att de var för unga för att få starta-eget-bidrag, säger Magnus Jacobson.