Finsk kultur vann på rysk seger

Utgången av Finska kriget 1808–1809 har beskrivits som en nationell katastrof. Sverige fick vid freden i Fredrikshamn lämna över en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av befolkningen. Närmare en miljon människor bodde vid denna tid i Finland, Åland samt den del av det gamla Västerbotten som ligger öster om Torne älv.

Antalet svenska dödsoffer bland civila, soldater och uselt utrustade lantvärnsmän översteg 20 000. Dysenteri och andra sjukdomar hade dock skördat betydligt fler dödsoffer än fienden. Och kostnaden för kriget uppgick till 23 miljoner riksdaler, vilket var fem gånger så mycket som den årliga statsbudgeten.

– Konsekvenserna för vanliga svenskar var förödande. I ett läger i Umeå frös till exempel ett stort antal i hjäl för att man inte sett till att få dit ved. Många dog också i dysenteri till följd av dålig hygien. Finska kriget var framför allt en mänsklig katastrof. Det handlade om fattigsverige i ett nötskal, säger historieprofessorn Dick Harrison.

En annan sak som han vill lyfta fram är utvecklingen efter freden.

– En tredjedel av riket har försvunnit och det som sker lägger grunden för den moderna svenska nationalstaten och nationalismen. Man uppfinner Sverige på nytt. Det är nu man börjar tala om vikingarna, för fram fornnordiska gestalter och skapar Götiska förbundet. Allt detta är uttryck för det historiska och nationella trauma som drabbar intellektuella och politiska kretsar.

Efter Finska kriget faller också Sveriges sista kungliga envälde, vilket markerar början på vandringen mot demokrati.

Men hur hade Sverige sett ut i dag om vi fått behålla Finland?

– Jag tror faktiskt att det hade blivit väldigt bra. Min uppfattning är att med en smartare politik hade kriget kunnat undvikas. Ett Finland inom Sveriges gränser hade sedan förblivit neutralt och fått ett lyckligare 1900-tal, säger Dick Harrison.

På den punkten blir han motsagd av Martin Hårdstedt, historiker som ägnat Finska kriget 15 år.

– Med den ryska huvudstaden i Finska viken tror jag inte på en fredlig utveckling, i slutet av 1800-talet hade nog ryssarna tagit Finland ändå, säger han.

Hårdstedt och Harrison är emellertid överens om att den finska kulturen hade förlorat på ett större Sverige.

– Finska språket hade sannolikt marginaliserats på samma sätt som samiskan. Utvecklingen gick vid den tiden mot nationalspråk, konstaterar Dick Harrison.

Thomas Berglund

thomas.berglund@svd.se

Fler artiklar