Det är sex av de största internetleverantörerna i Storbritannien som nu kommit överens med myndigheterna och nöjesindustrins om att införa restriktioner för personer som fildelar illegalt.

Överenskommelsen innebär att bredbandsleverantörerna, bland annat BT, Orange och Tiscali, i ett första skede skickar ut ett varningsbrev till personer som fildelar stora mängder filmer och musik. Enligt skivindustrins intresseorganisation BPI handlar det om hundratusentals brev varje år till personer som organisationen menar fildelar.

Har varningen ingen effekt gör överenskommelsen det möjligt för bredbandsleverantörer att vidta åtgärder: exakt vad är ännu inte klart, men det dokument som skrivits under talar om restriktioner för fildelare. Det kan handla om att övervaka internettrafiken och göra det möjligt att filtrera bort sidor som används av fildelare.

I diskussionerna nämns också möjligheten att sänka uppkopplingshastigheterna och att införa begränsningar i den datamängd som fildelaren kan ladda hem.

Men medan avtalet får tummen upp i Storbritannien säger svenska internetleverantörer nej till en liknande lösning i Sverige. ”Tekniskt omöjligt”, ”inte sättet vi bör behandla våra kunder på” och ”bättre att hitta lagliga alternativ”, är några av de saker som svenska leverantörer säger när SvD.se ringer runt.

– Vi vill inte agera polis och känner att ett system likt det i Storbritannien är djupt integritetskränkande. Det skulle innebära att vi är tvungna att övervaka våra kunder, säger Annika Kristersson, presschef på Tele2.

– Det här med att man ska strypa uppkopplingar och sänka hastigheterna visar på en stor amatörism. Folk har till exempel ip-telefoner: ska de inte kunna ringa till 112? Idag görs en massa ärenden på internet, säger Jon Karlung, vd på Bahnhof.

Ifpi – skivindustrins intresseorganisation – ställer sig dock positiva till den brittiska lösningen. Organisationens jurist Magnus Mårtensson säger att det inte alls handlar om att internetleverantörerna ska övervaka sina kunder.

– Det här påståendet att de ska agera polis är bara en ren dimridå. Rättighetsinnehavaren tar på sig att ta fram ip-adressen och skickar uppgiften till leverantören som sedan kan skicka ut ett brev, säger han och fortsätter:

– Som vi ser det finns två alternativ: antingen kommer vi frivilligt överens, eller så får lagstiftaren ge oss möjlighet att vända oss till domstol. Ur rättssäkerhetssynpunkt är så klart det andra alternativet bäst.

Positionerna är dock låsta och en frivillig överenskommelse är långt bort. På Telia säger Patrik Hiselius, ansvarig för samhällskontakter, att företaget hellre vill se lagliga nedladdningsalternativ. Och flera andra internetleverantörer som SvD.se talat med anser att det helt fel att skicka ut varningsbrev bara för att en privat organisation ber om det.

– Vi agerar inte polis på någon annan än myndigheternas direktiv. Om polisen vänder sig till oss hjälper vi givetvis till, men vi kan inte agera bara för att Ifpi ber oss, säger Georgi Ganev, vice vd på Bredbandsbolaget.