ÖREBRO
Ett feministiskt parti går till val 2006 under ledning av en politisk vilde. Gudrun Schyman fortsätter att skriva politisk historia. Men ju mer Fi:s profil klarnar, desto fler svenskar blir utan det feministiska parti de har saknat.
13 procent av moderaternas väljare skulle kunna göra det. Och drygt 20 procent av sympatisörerna till de övriga borgerliga partierna kan tänka sig att rösta på ett nytt feministiskt parti.
Det resultatet redovisade Sifo tidigt i våras, när det ännu bara fanns spekulationer om de feministiska partiplanerna.
En fjärdedel av väljarkåren sa sig då kunna ”tänka sig att rösta på ett nytt feministiskt parti”.
Mätningen visar att det bland svenska väljare, med alla olika partisympatier, finns en utbredd politisk frustration kopplad till könstillhörighet.
Men gruppen kd-väljare, där 26 procent skulle kunna tänka sig att rösta på ett feministiskt parti, längtar förmodligen efter ett helt annat parti än de 51 procent av vänsterväljarna som svarar samma sak.
Varje politiskt
ställningstagande och vägval, till höger eller vänster, som Fi gör innebär att väljarpotentialen krymper. Det är skälet till att partiledningen nu slåss som tigrinnor mot bilden av Fi som ett vänsterparti.

Att ligga långt till vänster kostar röster, men Fi kan tappa lika många på en profil som folk har svårt att känna igen.
Styrelsen vill avskaffa äktenskapet. En motion, som avslogs först efter lång debatt, ville gå längre och avskaffa könen ”så att begreppen man och kvinna förlorar sin sociala innebörd och vi alla blir människor”.
HBT-frågor, som handlar om rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner, har en framskjuten plats i det politiska programmet. Och Fi:s årsmöte liknar ibland mest ett akademiskt seminarium.
Förklaringen är enkel: kandidaterna till Fi:s styrelse har lika många universitetspoäng som det finns sandkorn i Sahara. För en lesbisk toppstudent borde identifikationen med Feministiskt initiativ alltså vara maximal.
Som i andra partier påverkas Fi:s potential av vilka
företrädarna är, och i ett fall är effekten redan uppmätt.
Sifo frågade i våras också hur många som skulle kunna tänka sig att rösta på ett feministiskt parti med just Gudrun Schyman i ledningen.
Under den förutsättningen var det fem procentenheter som inte ville vara med längre. Det motsvarar 340 000 röstberättigade svenskar.

Det kostar alltså, men för Fi är Gudrun Schymans ledarskap ändå en strålande affär.
Som ledare för vänsterpartiet pratade Gudrun Schyman in partiet till en bred publik, trots det tunga kommunistiska bagaget.
Gudrun Schyman kan ensam lyfta Fi över alla invändningar.
Men utan henne är partiet en samling politiska amatörer utan chans att komma in i riksdagen.