– Min bänkgranne sade att ”det här får du bara höra nu och på din begravning. Och din begravning hör du inte, så passa på”.

I går valdes Jonas Sjöstedt till ny partiledare för Vänsterpartiet. 179 av 225 ombud lade sin röst på honom och hyllningarna var näsan devota – som Sjöstedts bänkgranne antydde.

Den mest flagranta var recensionen av honom som klimatpolitiker: ”Bidra till att rädda världen. Rösta på Jonas Sjöstedt”.

Men valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem stod inte långt efter: ”Han har en karismatisk utstrålning. Vi har alla sett in i de blå ögonen. Vi föreslår kongressen att välja en vinnare”.

Merparten av argumenten handlade dock inte om Jonas Sjöstedts utseende utan om hans kompetens, vilket fick honom att deklarera när valet var klart: ”Vad glad och stolt och rörd jag blir”.

De interna motsättningarna från 2000-talets början är glömda och Jonas Sjöstedt, som aldrig blev tillfrågad att efterträda Gudrun Schyman, har fått sin revansch.

Jonas Sjöstedt är inne på att Vänsterpartiet nu står inför en skördetid. Men efter att ha backat i tre riksdagsval i rad är den analysen inte helt lätt att förstå. När den purfärska partiledarens smekmånad så småningom är över väntar utmaningarna:

• Förväntningarna.

Jonas Sjöstedt ska frälsa partiet, är tanken. Han betraktas som en valvinnare efter stora personliga valframgångar. Själv menar Jonas Sjöstedt att partiet har en potential att nå mellan 10 och 15 procent av väljarkåren. Men Sjöstedt medgav igår att de högt ställda förväntningarna oroar honom: ”Det finns inte några lätta framgångar”. Bäddat för besvikelse om succén uteblir.

• Partiet.

Höger och vänster sägs vara ett minne blott i partiet. Men flera av Sjöstedts motståndare fruktar sannolikt en sväng in mot mitten. Själv brukar han framhålla sig själv som den tydligaste socialisten av de fyra partiledarkandidaterna. En sak är dock klar: han är en pragmatiker som markerat att han inte vill gå till val på orealistiska förslag.

Men ombuden har under kongressen tuffat till linjen i fråga efter fråga. Jonas Sjöstedts historik som förnyare riskerar att göra honom till gisslan i ett parti som fortfarande vill vara mera radikalt än pragmatiskt.

• Regeringsalternativet.

När Annie Lööf valdes till ny Centerledare kom hennes tre allianskolleger på besök för att gratulera henne. En sådan scen är inte aktuell på den rödgröna sidan. Det finns i dagsläget inget regeringsalternativ som utmanar borgerligheten.

Röster inom både MP och S menar numera att det sannolikt var ett misstag att välkomna V in i ett samarbete. Partiet löper risken att inte bli inbjudet igen och därmed få fortsätta ökenvandringen i opposition.

• Den ekonomiska politiken.

Bristande trovärdighet i den ekonomiska politiken är ett av partiets främsta problem. Det slogs fast i partiets eftervalsanalys och Jonas Sjöstedt delar den uppfattningen. Men för hans del handlar det inte om att byta politik. Istället hoppas Sjöstedt att han ska lyckas övertyga svenska folket om att V har rätt. Det blir ingen lätt match, ens för en person med omvittnat god pedagogisk ådra.

• Socialdemokraterna.

Jonas Sjöstedt pekade igår ut hur partiet ska växa. Socialdemokrater, miljöpartister och centerpartister får räkna med flirtar. Men om en rödgrön regering över huvud taget ska kunna bli verklighet så bygger det på att Socialdemokraterna klarar av att locka mittenväljare.

Om Håkan Juholt istället enbart tappar väljare till Jonas Sjöstedt så spricker drömmen om ett regeringsskifte. Ett dilemma för en Vänsterpartiledare som inte bara vill skörda egna framgångar utan också byta ut alliansen.

LÄS OCKSÅ: Brännpunkt - Vänsterpartiet räknar med Sjöstedt-effekt