I en våning på Olof Palmes gata i centrala Stockholm påbörjade familjen Bertilsson Colliander 2002 den resa mot katastrofen som i mars 2009 fullbordades i tingsrätten på Fleminggatan 14. Familjen hade inte hade rätt att själv åtgärda de mögelskador som lägenheten bevisligen var behäftad med. I dag är makarna Bertilsson Colliander krossade, såväl ekonomiskt som socialt.

”Det är i målet ostridigt att lägenheten var fukt- och mögelskadad när Marie Colliander tillträdde lägenheten. Av utredningen har framgått att det fanns dels en fuktskada i matsalens tak, dels fukt- och mögelskador i badrummet. Lägenheten har således varit i bristfälligt skick”, skriver rätten i sin dom. Detta var dock inget som familjen kände till.

I ett brev den 13 oktober 2002 skriver Marie Colliander att hon är missnöjd med det sätt på vilket Familjebostäder vill åtgärda problemen. Hon ansåg sig tvungen att avbryta arbetena eftersom man var på väg att bygga in skadat, mögligt och hälsovådligt material i stället för att renovera lägenheten från grunden.

Makarna Hans Bertilsson och Marie Colliander beslutade sig för att sanera lägenheten på ett korrekt sätt och för egna pengar. Det skulle de inte ha gjort. Enligt tingsrättens dom har de inte lyckats visa att fukt- och mögelskadat material skulle byggas in. Och de hade enligt tingsrätten inte rätt att utföra saneringen i egen regi.

Vägen fram till detta konstaterande har varit lika snårig som tragisk. Hela familjen har drabbats mycket hårt. Marie Colliander är sedan 2006 försatt i personlig konkurs. Hans Bertilsson är i dag, som en direkt följd av processen med Familjebostäder, i praktiken sjukpensionär.

Sonen i familjen, som när det hela började var i de tidiga tonåren, har drabbats väldigt illa. Han fick huvudvärk och yrsel, illamående och näsblödningar i en sådan omfattning att han blev tvungen att flytta hemifrån för att bo hos vänner till familjen.

– Vi har alla tre fått sjukdomar och symptom som är direkt förknippade med mögelskadorna i lägenheten, säger Hans Bertilsson.

Det som nu avhandlats i tingsrätten, det vill säga huruvida familjen Bertilsson Colliander hade rätt till självhjälp enligt jordabalkens 12:e kapitel, borde egentligen ha avgjort först, enligt Hans Bertilsson. Samtidigt borde mögelproblemen ha åtgärdats på uppdrag av Miljöförvaltningen.

– I stället avgjordes ärendet först av Hyresnämnden som tog ifrån Marie kontraktet. Där tog man varken hänsyn till rätten till självhjälp eller till hälsofarliga ämnen. När sedan Marie inte hade något hyreskontrakt förlorade hon samtidigt möjligheten att överklaga Miljöförvaltningens bristande tillsyn, säger han.

Fram till i dag har mögelproblemen på Olof Palmes gata kostat familjen Bertilsson Colliander uppåt två miljoner kronor. Av detta hänför sig själva reparationerna till 850 000, resten är rättegångskostnader och hyra för en, som de ansåg, otjänlig lägenhet.

– Nu orkar vi nog inte driva detta vidare. Vi är redan krossade, säger Hans Bertilsson.

Det enda stöd som familjen fått under resans gång borde ha vägt tungt, men verkar så här i efterhand ha saknat betydelse. Det kom från Stockholms stads revisionskontor som våren 2004 riktade mycket skarp kritik mot Familjebostäders sätt att sköta fastigheten på Olof Palmes gata.

Revisorerna gick så långt som till att uppmana Familjebostäder att byta ut all personal som skötte förvaltningen av fastigheten och börja om från början. Och i maj 2005 riktade dåvarande stadsrevisor Lars-Erik Kalles, i samband med vräkningen av familjen, en direkt uppmaning till Familjebostäder att lösa konflikten.

– Något sådant försök har aldrig gjorts. Vi har inte ens fått ett förslag om förlikning, suckar Hans Bertilsson uppgivet.