– Filmen handlar om att leva i offentlighetens ljus, säger Helena Bergström när vi träffas i en öde biosalong på Filmstaden i Solna. Sin rollkaraktär Angelica ”Angel” Holst beskriver hon som rotlös och på jakt efter en framgång hon inte längre har.

– Hon har inga barn, ingen familj och känner inte att hon existerar utanför den mediebubbla hon befunnit sig i. Jag kan förstå hennes dilemma.

Hur är ditt eget förhållande till medierna och offentligheten?

– Jag har alltid varit öppen i intervjuer, men aldrig gjort hemma hos-reportage och sådant. Ska någon vara privat med mig så har jag märkt att jag gärna berättar om alla våra djur. Det är oundvikligt att tala om Colin och mig, men jag vill inte prata om våra barn.

Filmen innehåller flera hetsiga uppgörelser mellan Angelica och Rolf Lassgårds rollkaraktär Rick. Hur känns det?

– Vi känner varandra så väl att vi kan kasta oss ut i scener där vi inte riktigt vet vad som kommer att hända. Roffe kan bli regisserad på ett sätt, där han tror att en scen ska gå åt ett visst håll, medan jag kan fås att tro att den ska gå åt ett annat håll. Vi är så inne i våra roller så det blir på riktigt för en stund.

Du gjorde regidebut förra året med filmen Se upp för dårarna. Blir det något mer?

– Ja, jag håller på för fullt med ett manus. Om allt går vägen ska vi börja filma om ett år. Det blir en feel good-film. Jag har redan gjort en sådan, men det här blir en feel good-film upphöjd till två.

Om du skulle tvingas att välja mellan film och teater?

– Film. Det är naturligt för mig att regissera film, inte teater. Jag tänker i bilder och vill berätta mina egna historier. Men det kanske kommer en lust att regissera teater i framtiden.

Vad står närmast på programmet?

– Jag ska spela Selma Lagerlöf. Det blir en SVT-serie i två delar. Vi börjar filma efter påsk. Det handlar om två dagar i hennes liv. En dag är hon i Taormina på Sicilien, den andra tar hon emot ­Nobelpriset.