Medan Socialdemokraterna tvingas leta partiledarkandidat enligt principen ”minst dålig” har Vänsterpartiet en till synes perfekt kronprins om Lars Ohly hoppar av.

I höstens val fick Jonas Sjöstedt fler personkryss i Västerbotten än vad Lars Ohly lyckades skrapa ihop i hela Stockholms stad. I EU-valet 2004 fick Sjöstedt fler personröster än någon annan kandidat, i något parti.

Men Jonas Sjöstedts kärleksaffär med väljarna har inte alltid hjälpt honom i partikarriären. Han har räknats till partiets förnyare på högerkanten som länge dominerade partiledning och riksdagsgrupp, men som förlorade nästan allt inflytande efter att Gudrun Schyman lämnat partiledarposten.

Sjöstedt hade gärna klivit fram redan efter Schyman, men då fick han inte ens frågan av partiets valkommitté.

När den interna kritiken mot Lars Ohly nu växer kommer den oftast från de motståndsfickor av förnyare som har övervintrat under Ohlys partiledarskap.

Men dit räknas definitivt inte tidningen Flammans chefredaktör Aron Etzler som har förklarat att Ohly inte bör leda partiet i valet 2014. Han har ”inte lyckats ge partiet trovärdighet eller bli en populär person, vilket jag menar ingår i en partiledares arbetsbeskrivning”.

Och det är först om traditionalisterna på vänsterkanten, som i dag helt dominerar Vänsterpartiet, också vill byta ut Ohly som det blir aktuellt med ett partiledarbyte. Men i såfall är det långt ifrån säkert att Jonas Sjöstedt finns med på deras kandidatlista.