Efter att ha legat på en stabil nivå i ett drygt decennium sköt antalet inbrott plötsligt i höjden för några år sedan. Främst är det lägenhetsinbrotten som blir vanligare.
Förra året fick polisen in nästan 20 000 anmänlningar om inbrott. Bakom varje anmälan döljs ofta en hel familj och därför är antalet personer flera gånger högre.
Men att någon ställs inför rätta är sällsynt. Enligt Kaliber ledde bara 794 anmälningar till åtal förra året. Det betyder att bara fyra procent av de anmälda brotten ledde till åtal och så har det sett ut de senaste tio åren.
Nu ägnar sig allt fler tunga kriminella åt de relativt riskfria inbrotten.
– De gärningsmän, de personer som står bakom det här, är kända av oss sedan tidigare för organiserad brottslighet i andra former, säger Fredrik Gårdare, kriminalkommissarie i Västerort i Stockholm, till Kaliber.
Förhoppningarna från 2005, då en ny kraftfull lagstiftning infördes, har kommit på skam. Med hjälp av ett nytt DNA-register skulle polisen klara upp 20 procent av inbrotten.
Dåvarande justitieminister Thomas Bodström stred för att polisen skulle få det nya verktyget. Men i själva verket har uppklaringstalen för bostadsinbrott sjunkit från 5 procent år 2005 till 4 procent år 2010.
De nya befogenheterna används nämligen sällan. Enligt statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) skickade polisen bara in DNA-prover vid 1000 av de 20 000 fallen förra året.
Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, kan det förklara de dåliga uppklaringssiffrorna. Han tycker att polisen borde ta DNA-prov från inbrottsplatser betydligt oftare.
– Av de siffror ni har visat mig så förefaller det mig att det finns en kapacitet att utöka uppklarningen genom att ta fler prover.
