2001 var världen en scen för den svenska regeringen. På våren genomförde Sverige och statsminister Göran Persson ett framgångsrikt ordförandeskap i EU, och i september inträffade terrorattackerna i USA.

Kombinationen hade stark effekt på den svenska EU- och euroopinionen. I SCB:s mätning i november 2001 var det första gången sedan folkomröstningen 1994 som fler svenskar var positiva än negativa till EU-medlemskapet.

Och under 2001 gjorde euroförespråkarna en sensationell upphämtning. I maj låg ja-sidan i SCB:s euromätning under med 12 procentenheter: i november ledde man i stället med sex.

Det svenska EU-ordförandeskapet och terrorattackerna den 11 september präglade alltså 2001. När Sverige nu tar över EU:s ordförandeklubba den 1 juli 2009 är det efter en period som av allt att döma har dominerats av finanskrisen och dess konsekvenser.

Samma ingredienser nu som då alltså. Men för att det ska få liknande konsekvenser i opinionen krävs förstås att statsminister Fredrik Reinfeldt klarar av att göra det svenska ordförandeskapet till en framgång.

Och att EU fortsätter att hantera finanskrisen på ett sätt som framstår som relativt förtroendeingivande.

Men även om stödet för en gemensam valuta stärks så bör inte eurovänliga politiker på grundval av opinionen fatta beslut om en svensk folkomröstning.

Då kan det gå som för förre statsministern Göran Persson. I en intervju i Financial Times gav han besked om att Sverige måste införa euron. Det var i november 1999, en månad då ja-sidan hade en mycket tillfällig ledning i SCB.

Opinionen hade hunnit bli positiv igen när Persson och den socialdemokratiska partistyrelsen fattade beslut om folkomröstning. Det var i oktober 2002.

Ett knappt år senare förintades ja-sidan när nästan 56 procent av svenskarna röstade nej, och bara 42 röstade ja.