Jens Lagneholm, 68 år, skulle bara gå en två timmars promenad hem från en fiskesjö vid Duved utanför Åre, då han överraskades av ett åskoväder. Det fick honom att välja en annan väg hem – vilket ledde till tolv dagar vilse på fjället.

– Jag drack vatten från bäckar och åt 20 granskott, men jag var faktiskt aldrig hungrig, säger han till SvD.

– Men jag dagdrömde om kanelbullar och mjölk.

Jens Lagneholm var van i skogen, bekant med området och ”hundra procent säker” på vägen tillbaka till civilisationen. Men vädret blev dåligt och han hittade inte längre några bekanta hållpunkter. Dagarna gick och han vandrade runt i hopp om att hitta räddningen.

– Jag kände mig lugn, visste att jag måste ta det lugnt om jag skulle orka. Det var bara att kämpa på, säger han.

Vädret i fjälltrakterna var mycket varierande med regn och kalla nätter. Jens Lagneholm hade en kompass som han försökte följa, men gick ändå i stora cirklar och kom flera gånger tillbaka till ställen som han varit på.

– Jag gick och gick, vilade någon timma och låg och undrade varför jag inte hörde någon helikopter. Men det visade sig att jag var utanför sökområdet, säger han.

– Familjen har levt med ett stort frågetecken, de började tro att jag låg död någonstans.

Vid ett tillfälle var han mycket nära räddningshelikoptern och stod och vinkade, utan att helikoptern såg honom.

– Då blev jag väldigt besviken när den inte kom tillbaka. Men man är inte så stor på fjället, de såg mig inte.

Trots att dagarna gick utan räddning tänkte Jens Lagneholm aldrig på att ge upp.

– Jag hade inte en tanke på att lägga mig. Jag är väldigt envis i svåra situationer, vilket nog gjorde att jag klarade mig.

I lördags, efter tolv dagar vilse i naturen, hittade han till sist en båt vid ett tomt hus, vilken han med stor möda sköt ut i vattnet. Efter några kilometer stötte han på två kanotister.

– Det var otroligt befriande. Jag ropade hallå och de såg mig. De förstod vem jag var och ringde 112. Jag fick en persika av dem, det var nog den godaste persika jag någonsin ätit.

Det blev en chock när Jens Lagneholm äntligen kunde ringa sin fru från sjukhuset.

– Jag ringde och sa att det är Jens och att jag lever och mår bra, men hon trodde först inte att det var jag.

Nu säger sig Jens Lagneholm må bra, men att han är lite sliten.

– Jag har ont i fötter och vadben, men kan gå och kommer att bli stark som vanligt. Men de äventyrliga promenaderna skjuter jag på framtiden. I kväll ska jag sitta på altanen och ta det lugnt.