De två soldater som sårades i måndagens attack flögs igår till Sverige i ett ambulansflygplan. Från Ärna flygplats kördes de till Akademiska sjukhuset i Uppsala där de nu vårdas.
Båda träffades av granatsplitter i benen. Den svårast skadade, en soldat född 1981 och från Medelpad, fick ena underbenet amputerat i Afghanistan. Den andre skadade är en soldat från Göteborgstrakten, född 1984.
De båda soldaterna ingick i en patrull i provinsen Samangan med 17 svenskar, 12 finländare och 2 lokalanställda tolkar. De färdades i sju bepansrade så kallade Galten-fordon och en Geländewagen. I kolonnen ingick också afghansk polis och militär.
När fordonen i täten angreps så befann sig de två svenskarna i sin Galt längre bak. För att få överblick i stridslarmet så lämnade de fordonet och intog en kulle. Framför sig såg de då två personer i någon slags uniformer.
– De personerna uppträdde på ett sådant sätt att soldaterna trodde att de var poliser, säger en person med insyn i den svensk-finländska operationen till SvD.
Närvaron av ”poliserna” kan ha vilselett de svenska soldaterna som strax därefter sårades.
Agerandet påminner om eld- överfallet den 7 februari i år då officerarna Gunnar Andersson, Johan Palmlöf och deras afghanske tolk Shahab mejades ner på en polisstation.
Vice polischefen tog emot officerarna. Under samtalet kom en afghan iklädd polisuniform fram och dödade med en kulspruta officerarna och tolken. Förövaren dödades i striden, medan polischefen kom undan i tumultet och sedan dess är försvunnen.
Att personer i polisuniform blir ett hot för svenskarna är besvärande. Det är ju den afghanska polisen som ska ta över och svara för säkerheten så att de internationella ISAF-trupperna kan tas hem. Men en afghansk polislön räcker knappt till att försörja familjen och nyutbildade poliser har gått över till talibaner som hotar dem eller betalar bättre.
Den afghanska armén strider däremot alltmer intensivt mot talibanerna. Här deltar Sverige med 47 rådgivare, kallade mentorer (OMLT). Sex svenska sådana soldater och officerare utkämpade i tisdags mycket hårda strider vid Darzab längst bort i sydväst inom det svensk-finska ansvarområdet.
Den afghanska truppen och svenskarna skulle till fots i den otillgängliga terrängen spana mot en bergshöjd. Men höjden var intagen och när de närmade sig öppnade upprorsmän eld från flera andra höjder. I sex timmar varade striderna och när mörkret föll fällde ett amerikanskt attackflygplan en bomb så att svenskarna och armésoldaterna kunde dra sig ur.
Under återtåget attackerades de gång på gång under en två timmar lång strid, liksom även deras bas.
–Det var nära vid några tillfällen, men alla klarade sig, berättar kapten Christian Bremer som ledde gruppen, på Försvarsmakten hemsida.
Han påpekar att viktiga resurser fattas:
–Hade vi haft möjlighet att styra flyget eller haft obemannade spaningsflyg i luften kunde vi agerat annorlunda och bättre.
