Just nu ställer Kungliga Mynt- kabinettet i Stockholm ut två av de enkronor som hittats med texten ”Vår horkarl till kung”. Mynten har ända sedan de började dyka upp i början av sommaren fått stor uppmärksamhet och intresset har varit stort , både i Sverige och utomlands. Men trots flera anmälningar har polisen än så länge gått bet i sina utredningar och frågan om vem som ligger bakom och vad motivet är har varit höljt i dunkel. I dag kan dock SvD avslöja nya detaljer kring enkronorna och har som första tidning lyckats spåra personen bakom mynten.

– Ja, jag står bakom mynten. Jag har gjort det här själv och har fått leta fram rätt kompetens när jag har behövt hjälp, säger per- sonen i fråga.

Redan i förra veckan kunde SvD visa hur enkronorna är tillverkade. Flera av Sveriges främsta experter hade då fått granska ett mynt och var helt övertygade över tillvägagångssättet.

Framsidan på ett äkta mynt har svarvats bort och ersatts med en präglad kopia, som fått exakt rätt storlek och lötts fast på originalmynten. Det har krävts tid, men många av verktygen som använts går att hitta på de flesta mekaniska verkstäder och därmed har det varit relativt lätt att tillverka mynten. Det finns också ett enkelt sätt att kolla om experterna har rätt: hettas mynten upp kommer den oäkta framsidan att lossna.

Samtidigt som experterna granskat myntet har SvD också använt information från flera olika källor för att spåra per- sonen bakom enkronorna. Det har varit som att lägga ett pussel, där bitarna efter hand har fallit på plats och till slut lett fram till ett namn.

Vad gäller saken?

Den 14 juni i år rappor- terade Piteå-Tidningen om en ortsbo som hittat en enkrona med texten ”Vår horkarl till kung”. Sedan dess har ytterligare sju enkronor hittats runt om i Sverige, bland annat i Lund, Höör och Stockholm. Trots det har polisen ännu inte kunnat undersöka ett mynt, eftersom ingen av upphittarna velat lämna ifrån sig dem. Mynten har blivit eftertraktade på Blocket och andra nätsajter och upphittarna har erbjudits flera tusenlappar för att sälja mynten.

Och från att först ha nekat – ”nej, det är inte jag som ligger bakom mynten”, blir svaret första gången SvD frågar – så går per- sonen efter flera mejl med på att träffas. Det är en något motvillig upphovsmakare som under 40 minuter berättar delar av historien om mynten. Innan intervjun börjar ställs flera krav: fullt källskydd och i artikeln får varken namn, kön, ålder, bostadsort eller några andra detaljer finnas med. Trots det säger sig personen vara nervös och flera frågor förblir obesvarade.

– Jag skulle gärna vara anonym så länge det går. Visst, jag planerar att träda fram så småningom, men det finns några saker jag måste förbereda först, säger personen.

Är du rädd för att bli avslöjad?

– Jag hade inte räknat med att ni skulle ringa. Det finns väldigt många nackdelar med att träda fram, och då tänker jag bland annat på de rättsliga aspekterna. Det är klart jag blir mer stressad ju närmare jag kommer ett avslöjande.

Sedan det första myntet upptäcktes i mitten av juni har diskussionerna gått heta. Medan några tycker att det är ett kul skämt ser andra mynten som en förolämpning mot kungen. När SvD skulle visa ett mynt för experterna blev det återkommande svaret att de gärna ställde upp, men inte med namn eller bild. Förklaringen var ingen ville bli förknippad med ett mynt som de ser som en grov kränkning av kungen.

Enligt personen bakom mynten har just reaktionerna varit en viktig del. Budskapet är att mynten inte är förfalskningar, utan del i ett konstverk. Men det gör också att personen bakom mynten inte vill diskutera vad motivet är – det skulle kunna påverka debatten.

– Jag tycker att frågan om varför är ointressant att besvara. Det här är ett konstverk och det får tala för sig själv. Jag ser mig som en amatörkonstnär och det ligger inte i mitt intresse att förklara mitt verk. Det är ungefär som att fråga Ernst Billgren varför han målar ekorrar. Det är ju något betraktaren får avgöra. Men reaktionerna är helt klart en viktig del av verket, kanske den viktigaste delen.

Är det rätt att förolämpa kungen som del av ett konstverk?

– Man kan också bli provocerad av kungahuset. Kungahuset kan uppfattas som extremt provokativt, och jag tror många känner så.

Så många fler svar blir det dock inte. Visst, upphovsmakaren bekräftar att de experter SvD pratat med hade rätt, men vill inte säga något mer om tillvägagångssättet. Inte heller hur många mynt som finns får något svar den här gången.

En sak står dock klart: även medierna och alla de artiklar som skrivs om mynten är del av konstverket.

– Utan medierna skulle inte så många få vetskap om mynten. Så media har varit en förutsättning för den allmänna diskussionen. Media har alltså varit, och är, en viktig del av konstverket, förklarar personen.

SvD har haft kontakt med hovets presstjänst som avböjt att kommentera de nya uppgifterna.

Så kan myntet ha tillverkats

Mer om förfalskningen:

Den falska enkronan som upptäckts på flera håll i landet. Grafik

Undersök det falska myntet själv

Ian Wiséhn, museidirektör på Kungliga Myntkabinettet studerar de förfalskade enkronorna.


Expert analyserar det falska myntet

Bildspel

Så kan myntet ha tillverkats