PÅSTÅENDE

”Vi kan ju konstatera att den reformen som regeringen har gjort, genom att sänka arbetsgivaravgiften för alla ungdomar, inte har gett några effekter. Den har ju inte sänkt ungdomsarbetslösheten. Så det är en reform för 15 miljarder, det är en väldigt dyr reform, som inte haft några sysselsättningseffekter.”

Det säger S nya ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson i SVT:s Agenda (ca 7.07 in i klippet).

SvD granskar påståendet att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga inte haft någon effekt på sysselsättningen.

SvD FAKTAKOLLAR

Arbetsgivaravgiften uppgår i dag till dryga 31 procent av de löner och förmåner en arbetsgivare betalar för en anställd.

Avgiften utgörs bland annat av en ålderspensionsavgift – sedan tillkommer bland annat avgifter för sjuk- och föräldraförsäkring. Mer information om själva avgiften, som ibland också kallas arbetsgivarnas sociala avgifter, hittar du på Skatteverkets webbsajt.

Avgiften har sänkts i flera olika reformer – på olika sätt, och för olika grupper – under de senaste åren. Exempelvis skedde en generell sänkning med en procentenhet år 2009 och mellan 2006 och 2008 sänktes arbetsgivaravgifterna i omgångar för personer äldre än 65 år.

Regeringen hoppas på att de här samlade sänkningarna ska leda till en långsiktig effekt på totalt runt 8 000 nya årsarbetskrafter (bedömningen hittar du på sidan 78 i finansplanen i budgetpropositionen för 2012).

Den reform som Magdalena Andersson talar om i SVT:s Agenda utgörs egentligen av två sänkningar av arbetsgivaravgiften som trädde i kraft år 2007 och 2009.

I ett första steg sänktes nivån på arbetsgivaravgiften från 32,42 procent till 22,71 procent för den grupp anställda som fyllt 18 – men ej 25 – vid ingången av året. I det andra steget, som började gälla 1 januari 2009, sänktes nivån ytterligare, till 15,49. Samtidigt utökades åldersspannet till att gälla åldrarna upp till 26 år (den nedre åldersgränsen togs bort).

Frågan är då vilka effekter de här två sänkningarna har haft på ungdomsarbetslösheten?

Själv lutar sig Magdalena Andersson, uppger S-staben för SvD, för det första mot statistiken från SCB:s arbetskraftundersökningar (AKU).

”Den visar att arbetslösheten och sysselsättningsgraden bland unga i princip ligger kvar på samma nivå om man jämför fjärde kvartalet 2006 med samma kvartal 2011”, skriver pressekreteraren Fredrik Kornebäck i ett mejl.

Under den perioden har sysselsättningsgraden för 15-24-åringar minskat från 39 till 38 procent – och arbetslösheten ökat från 18 till 20,8 procent, konstaterar Kornebäck.

SCB:s AKU-siffror kan man hitta här.

S siffror är korrekt återgivna och är hämtade från SCB:s så kallade originaldata. Men ett liknande mönster kan skönjas även när man går till de säsongsrensade siffrorna – där datan har bearbetats med hänsyn till säsongsrelaterade faktorer som kan slå mot statistiken, som exempelvis sommarledighet från universiteten.

Samtidigt finns invändningar mot det här sättet att räkna. En studie av AKU-kurvorna, med en jämförelse mellan två tidspunkter inom gruppen, framstår som ett vanskligt faktaunderlag, tycker Anders Forslund, professor i nationalekonomi vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

– Det är att göra det väl lätt för sig. Det finns ju en mängd faktorer som kan påverka sysselsättningsgraden, inte minst konjunkturen i allmänhet, säger han.

Åtminstone borde man jämföra värden i AKU-statistiken för 15-24-åringar med motsvarande värden för åldersgruppen över, anser Forslund. Men även här krävs någon form av statistik analys – att bara ställa värdena mot varandra ger inte nödvändigtvis säker kunskap om effekterna.

Ungefär detta är faktiskt vad ett forskarlag just nu arbetar med för IFAU:s räkning – SvD:s faktakollen återkommer till den studien längre ner i texten.

För det andra hänvisar Kornebäck och Andersson till Finanspolitiska rådets rapport för 2011. Rådet är en oberoende myndighet som har till uppgift att granska regeringens finanspolitik.

I rapporten för 2011 säger rådet att ”differentierade arbetsgivaravgifter”, alltså att nivåerna kan sättas olika för olika grupper, kan vara ett bra sätt att stärka chanserna för enskilda grupper som står långt från arbetsmarknaden att få jobb (se sidorna 278-279).

De så kallade nystartsjobben, som infördes 2007 och främst riktar sig mot långtidsarbetslösa, kan därför vara en bra lösning, enligt rådets experter, som dock anser att sänkta arbetsgivaravgifter för just ungdomar i allmänhet inte fungerar.

”För dessa är sannolikt undanträngningseffekterna stora och skattesänkningen riskerar att övervältras i högre löner. Lägre arbetsgivaravgifter för alla ungdomar är en dyr och ineffektiv åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten”, skriver Finanspolitiska rådet i rapporten (s. 279).

Det är alltså tveklöst så att Finanspolitiska rådet i rapporten ser sänkta arbetsgivaravgifter till ungdomar i allmänhet som en ineffektiv åtgärd.

Här kan samtidigt nämnas att rådet här inte direkt lutar sig mot studier gällande just 2007 och 2009 års sänkningar.

Snarare grundar sig rådet på olika så kallade panelstudier med data för olika länder – samt vetenskapliga studier om sänkta arbetsgivaravgifter för personer inom vissa geografiska områden.

Men även om det saknas en tydlig bild i tidigare forskning om effekterna för just en riktad sänkning för ungdomar – pekar ändå fynden på svaga effekter på sysselsättningen, enligt Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och tidigare ordförande för Finanspolitiska rådet.

– Jag tror man kan säga så här att vi är övertygade om att lägre arbetsgivaravgifter för alla ungdomar är dyrt och ineffektivt. Möjligen kan det fördela om en del jobb mellan olika grupper men argumenten är väldigt starka för att det inte får någon effekt på den totala sysselsättningen , säger Calmfors.

Sammanfattningsvis, ser man till det faktaunderlag som S hänvisar till kan konstateras att 1) AKU-siffrorna är korrekta men ett dåligt underlag för slutstatsen att sänkta arbetsgivaravgifter inte fungerar och att 2) det finns stöd i Finanspolitiska rådets rapport för Magdalena Anderssons påstående – även om rådet inte grundar sin bedömning på studier av just 2007 och 2009 års reformer.

Någon färdig vetenskaplig utvärdering finns i dag inte tillgänglig vid arbetsmarknadsdepartementet, uppger Cherine Khalil, pressekreterare hos arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, för SvD.

Inte heller har IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) den myndighet som har till uppgift att genomföra den typen av studier, några forskningsresultat att lägga fram – ännu.

Däremot pågår två forskningsprojekt under IFAU – med just uppdraget att utreda effekterna av 2007 och 2009 års reformer. Preliminära resultat väntas senare under året.

Det ena projektet, lett av nationalekonomen Peter Fredriksson, riktar in sig på en jämförelse av sysselsättningseffekter bland de som omfattades av sänkningen och de som var precis för gamla för att omfattas. Resultat från den studien presenteras tidigast i sommar.

Per Skedinger, docent i nationalekonomi, står bakom det andra projektet som syftar till att utreda effekterna på antalet anställda, antalet arbetstimmar och lönerna inom detaljhandeln – en bransch där många unga jobbar.

– Som kunskapsläget är för närvarande finns ju ingen vetenskaplig genomgång, men vi är på gång. Jag kan tänka mig att i början av hösten har vi en färdig rapport, säger han till SvD.

– Vi har ju erfarenheter av tidigare sänkningar, Sverige har ju exempelvis gjort regionala nedsättningar i stödområden som inte ledde till några större sysselsättningseffekter. Men det saknas som sagt pusselbitar för att kunna säga hur en specifik grupp påverkas som i det här fallet.

Här syftar Per Skedinger bland annat på 2002 års sänkning av arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter som genomfördes i Norrlands inland och nordvästra Svealand. Sänkningen gav inte fler anställda i redan etablerade företag, konstaterade IFAU i sin utvärdering. En del nya jobb skapades genom att nya företag startades men statens kostnad för dessa nya arbetstillfällen beskrev som mycket hög.

– Det är väl också den konventionella visdomen inom forskningen, att den här typen av sänkningar är ett svagt instrument för att påverka sysselsättningen, säger Skedingers forskarkollega Peter Fredriksson vid Stockholms universitet.

Anders Forslund, professor och biträdande chef vid IFAU, beskriver läget på ett liknande sätt:

Inga klara vetenskapliga studier om effekterna av 2007 och 2009 års reformer – men en förväntan om svaga effekter på sysselsättningen.

– Det finns en stor uppsättning studier med ett huvudresultat som visar att om vi genomför en förändring av arbetsgivaravgifter med X procent upp eller ner, så tenderar lönerna att förändra sig åt andra hållet med ungefärligen X procent, säger han.

– Därmed får man endast en liten praktisk effekt på lönekostnaderna. Och säger man det har man också sagt att sannolikt kommer sysselsättningseffekterna att bli små.

Samtidigt – forskarna vet alltså inte om de här sambanden gäller en ändring som genomförs för en specifik grupp, vilket ju är fallet här. Och mer säker kunskap om de specifika sänkningarna av arbetsgivaravgiften för unga får forskarna först när Skedingers och Fredrikssons studier läggs fram.

Vilka fler pusselbitar kan Faktakollen peka på för att göra en underbyggd bedömning av Magdalena Anderssons uttalande i SVT:s Agenda?

Jo, en pusselbit finns hos Riksrevisionen, som lade fram en genomgång i september 2008 av effekterna av olika riktade sänkningar av arbetsgivaravgifter.

Då hade regeringen redan konstaterat att man inte hade någon förhoppning att generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna var något framgångsrecept för sysselsättningen.

I 2007 års vårproposition konstateras att sådana reformer – ungefär som nationalekonomen Anders Forslund argumenterar i dag – på lång sikt leder till höjda löner och endast ”begränsade” sysselsättningseffekter.

Däremot hoppades man att sänkningar som var mer riktade till specifika grupper eller områden skulle kunna fungera bättre.

Det var bakgrunden till att Riksrevisionen granskade effekterna av tre sådana sänkningar – däribland 2007 års sänkning av arbetsgivaravgiften för unga, alltså den första av de två reformer som står i fokus för SvD:s Faktakollen.

Något definitivt facit är det inte fråga om.

Utvärderingen skedde tätt inpå reformen. Riksrevisionen sade också i rapporten att så kallade effektanalyser omges av viss osäkerhet och att det därför var angeläget att följa upp just effekten när det gäller avgiftssänkningen för unga.

Med de förbehållen var Riksrevisionens bedömning att sänkningen av de sociala avgifterna för unga vid den tidpunkten lett till ”begränsade sysselsättningseffekter och höga dödviktseffekter”. (Med dödviktseffekt avses att samma personer som får arbete genom åtgärden ändå skulle ha anställts.)

Sannolikt bedömdes högst 12 100 personer kunna få nya jobb till följd av reformen, vilket motsvarar 2,8 procent av antalet anställda i åldersgruppen 18 - 24 år (som ju var det aktuella åldersspannet då).

Därmed skulle varje nyskapat arbetstillfälle kunna sägas kosta 650 000 kronor netto, kom Riksrevisionen fram till – klart mycket dyrare än den beräknade statliga bruttokostnaden på 75 000 kronor för ett nystartsjobb, exempelvis.

- Det kostar mer än det smakar. Man kan tycka att det är ett märkligt sätt att hantera statliga pengar, sade riksrevisor Karin Lindell till TT i september 2008.

Till bilden hör att 18-24-åringarna då, hösten 2008, visade en positiv kurva när det gällde sysselsättningen – men det var en utveckling som startat redan 2005. ”Det går inte att se någon speciell reaktion i samband med nedsättningen eller därefter”, heter det i rapporten.

För de Faktakollen-läsare som kommer ihåg finansdepartementets förhoppning om 8 000 nya årsarbetskrafter till följd av samtliga sänkningar av arbetsgivaravgiften låter ju Riksrevisionens siffra på 12 100 nya jobb snarast ganska hög.

Men Riksrevisionens siffra gäller en kortsiktig effekt – på längre sikt tycker utredarna att det ”finns skäl att anta” att den positiva effekten äts upp av löneökningar med följden att sysselsättningen inte påverkas. De 12 000 jobben skulle då till stor del alltså ätas upp av den så kallade övervältringseffekten som bland andra nationalekonomen Anders Forslund talar om.

Men hur stor den så kallade övervältringen blir är både tjänstemännen på Riksrevisionen och finansdepartementet inte säkra på.

Förutom 2007 års sänkning ingick i Riksrevisionens analys även 1) 1997 års sänkning som riktade sig till små företag samt 2) 2002 års utvidgade nedsättning av sociala avgifterna i ett antal regioner för att bland annat stimulera småföretagandet.

Sammantaget dömer Riksrevisionen ut de tre riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften: ”Sysselsättningseffekterna är obetydliga och dödviktseffekterna är stora. Kostnadseffektiviteten är därmed låg.”

SLUTSATS:

Så här säger alltså Magdalena Andersson, S ekonomisk-politiska talesperson i SVT:

”Vi kan ju konstatera att den reformen som regeringen har gjort, genom att sänka arbetsgivaravgiften för alla ungdomar, inte har gett några effekter. Den har ju inte sänkt ungdomsarbetslösheten. Så det är en reform för 15 miljarder, det är en väldigt dyr reform, som inte haft några sysselsättningseffekter.”

SvD:s Faktakollen har funnit att det ännu saknas säkra vetenskapliga utvärderingar, åtminstone kända för IFAU och andra tunga forskare inom nationalekonomin, som specifikt tittar på effekterna på 2007 och 2009 års sänkning av arbetsgivaravgiften för ungdomar.

Riksrevisionen har i en kartläggning från 2008 dömt ut den första av de två sänkningarna som ytterst ineffektiv – och Finanspolitiska rådet är senare inne på samma linje.

Flera nationalekonomer uppger för SvD att det finns starkt empriskt stöd för tesen att en sänkning av arbetsgivaravgiften endast har begränsade effekter på sysselsättningen på längre sikt.

Om det mönstret visar sig gälla även för de aktuella sänkningen för just gruppen unga framstår som troligt men inte som helt säkert. Det går heller knappast att säga att effekten kan förväntas bli noll – troligen blir den dock begränsad, enligt exempelvis professor Lars Calmfors, tidigare ordförande för Finanpolitiska rådet.

SCB:s arbetslöshetssiffror ger i sig ingen hint om någon positiv effekt på sysselsättningsgrad eller arbetslöshet för unga under de här åren – men å andra sidan är det svårt att dra slutsatser från enbart den statistiken, enligt Anders Forslund vid IFAU.

SvD:s Faktakollen konstaterar att Magdalena Andersson kan hämta stöd från både Riksrevisionen, Finanspolitiska rådet, och flera nationalekonomer som SvD talat med om de förväntade låga effekterna.

Men det finns samtidigt begränsad forskning om hur den här typen av reform riktade mot just ungdomar slår.

Och ännu saknas specifika studier och utvärderingar – först senare under året kommer två forskarteam under IFAU lägga fram sina studier om effekterna.

I det läget känns det väl tidigt – innan IFAU:s studier är publicerade – att, som Magdalena Andersson, ”konstatera att den reformen som regeringen har gjort, genom att sänka arbetsgivaravgiften för alla ungdomar, inte har gett några effekter”.

Samtidigt har hon visst fog för påståendet i den meningen att flera parter uttrycker sig skeptiskt över möjligheten att skapa nya jobb genom att sänka arbetsgivaravgiften för unga – och att det finns skäl att anta att effekten kommer att vara begränsad även denna gång.

SvD:s Faktakollen väljer därför att ge gult ljus till Magdalena Anderssons påstående. Till stora delar beskriver hon läget korrekt, men slår samtidigt fast något som ännu inte är klarlagt.