Det har svävat en obesvarad fråga över FRA-debatten: varför har det varit så oerhört viktigt för regeringen att driva igenom lagen? Varför har det varit värt att använda partipiskorna mot det interna motståndet, och ignorera den massiva kritiken från ledarsidor och bloggar?

Och att strunta i den skeptiska inställningen från de yngre väljarna, med nya digitala livsstilar?

Det är ändå något av ett varumärke för den här regeringen att vara lyhörd för kritik, och att kunna ändra sig. Statsminister Fredrik Reinfeldt har en poäng när han framhåller att det är en kontrast mot regeringen Persson.

Men nu finns det ett svar på frågan varför. SvD berättade igår att ett viktigt skäl för FRA-lagen är att Sverige ska kunna tappa information från den ryska kommunikation som passerar Sverige. Och att regeringen vill att Sverige ska kunna använda informationen i byteshandel med andra säkerhetstjänster.

Den opinion som idag är kritisk mot att FRA-lagen skulle kanske inte ändra sig därför att Sverige kan använda informationen på bytesmarknaden för underrättelser. De principiella invändningarna kvarstår ju.

Men det hade blivit en begripligare debatt, om de två regeringar som har arbetat med förslaget hade lagt alla fakta på bordet.

Och vem inbillar sig att ryssarna inte själva har kunnat räkna ut syftet med FRA-lagen?