För ett år sedan levde Fadime Sahindal och deltog i ett riksdagsseminarium om hedersrelaterade konflikter. I går hölls ett motsvarande seminarium under rubriken Våld i hederns namn. Samtliga riksdagspartier i samverkan med en rad frivilliga organisationer som Rädda Barnen deltog.

För ett år sedan sade Fadime Sahindal bland annat:
- Hade samhället tagit sitt ansvar och integrerat min familj i det svenska samhället, hade detta kunnat hindras.
Det hördes på rösten att hon var nervös.
- Jag känner ingen bitterhet men anser att det är viktigt att ta lärdom av det som hänt mig. Jag hoppas på att detta inte upprepas.
Hon hade mindre än två månader kvar att leva då. För publiken i går fick talet en ny innebörd, eftersom ”det som hänt mig” plötsligt stod för ett mord. När Fadimes älsklingslåt One med U2 spelades, precis som på hennes begravning, brast det för en del åhörare.

Även författaren och debattören Dilsa Demirbag-Sten hade svårt att hålla tillbaka tårarna under sitt anförande. Hon menade att skolan är
en frizon för flickor som lever i patriarkala familjer och att det dubbelliv med olika normer som flickorna tvingas till är nedbrytande. Ensamheten för den som vågar bryta med familjen kan vara förödande.
- Genom att kalla hedersmord för en kulturell avart friar man offret från all skuld och det är viktigt, sade Dilsa Demirbag-Sten.
Hon efterlyste en bättre integrationspolitik och ansåg att politikerna inte har tagit hedersproblematiken på allvar, något som Mikael Kurkiala, doktor i kulturantropologi vid Uppsala universitet, höll med om. Han kritiserade massmedierna för att först försökt marginalisera mordet på Fadime. Endera förklarades det som en ensam, avvikande individs verk eller som ett alltigenom universellt problem.
Kriminalinspektör Kickis Åhré Älgamo från Rikskriminalen vittnade om flera unga människor som kontaktat henne och bett henne skriva intyg om att de var endera döda eller fängslade för grova brott för att de skulle slippa ifrån tvångsgifte.

När Kickis Åhré Älgamo läser högt ur ett
e-postmeddelande från en flicka från Kosovo är det som att höra Fadimes röst i ny version. Flickan får inte resa, inte studera, inte flytta hemifrån. Föräldrarna kallar henne för hora och nolla. De har rivit sönder hennes pass. Endast en albansk man duger som make.
”Jag kan knappt gå ut, för då får jag asmycket skit efteråt” skriver flickan, som nu har gått med på att tvångsomhändertas för att undkomma sina föräldrar.

Christina Wahldén