Planterar lite jordgubbsplantor på morgonen innan jag hoppar in i. Börjar faktiskt bli rätt stolt över mina odlingar, som numera förutom gubbarna består av aubergine, sojabönor, vete, squash och så som kronan på verket ett körsbärsträd – som jag har fått i present. Hoppar över sminkningen och tar istället en sväng in till grannen för att ge henne ett handtag med ogräsrensningen (har visat sig ge extrapoäng) innan jag rusar till bussen.
Känner mig lite som Backyard Babies Dregen, Ernst Kirschsteiger och det andra sköna folket i den nya gröna vågen. Eko-chicsen. Vi på landet.
- Påminn mig om att jag måste skörda jordgubbarna innan lunch, hojtar jag till min kollega Sofie när jag kommer till jobbet. Och att jag ska titta till auberginerna innan jag går för dagen…
Medan min riktiga trädgård, eller trädgård och trädgård… den förtorkade jordplätt som omger vårt hus, får vila i frid sköter jag min gård i Farmville på Facebook helt skrupulöst. Och jag är inte ensam, jag är en av 11 miljoner nyfrälsta nätbönder.
Hej! Jag heter Anna och är facebook-missbrukare. Jag gjorde en volta för ett par år sedan och nu har jag trillat dit igen.
Då spenderade jag och lite annat löst media- och it-folk lunchrasterna – och en och annan betald timme – med att med hjälp av en vampyrapplikation ränna runt och bita varandra, designa dansande hamstrar, bjuda på virtuell öl och andra vare sig livsviktiga eller tillväxtbefrämjande aktiviteter.
Det höll såklart inte i längden. Chefen började blänga misstänksamt, familjen led och folk började prata… Skojar! Men efter någon månad lovade jag mig själv att sluta tramsa. Blev en passiv medlem (man får mejl om någon kontaktar en så man behöver inte gå in på sajten för att hålla koll). Livet återvände ganska snart till sitt vanliga effektiva race med hårt jobb på dagarna och djupsömn på nätterna. Jag var en nykter facebookare.
Kanske borde jag ha varit mer vaksam. För signalerna har funnits där en tid. Facebooks andra våg har rullat in. Idag har nätverket runt 300 miljoner användare, nästan lika många som världens tredje största land, USA:s, invånare. Samtidigt som folk faktiskt har nu nätverkar på riktigt har också mejlen med kittlande inbjudningar till förströelser som maffiakrig och kan du din östchötska? blivit allt fler.
Alla pratar om applikationer, eller appar, och högst av alla Iphone-människorna.
– Anna, får jag terminata dig? undrar Pia en morgon när jag kommer till jobbet.
Hon har precis upptäckt en terminate me-app som förvandlar vem som helst till, ni fattar, mördarmaskinen Terminator.
Det är lätt att håna vuxna människor som springer runt med sina mobiler och leker Luke Skywalker och skickar fejklaserstrålar mot varandra. Ja, det finns en Star wars-app också. Man kan moget skaka på huvudet åt folk som på Facebook skickar runt bilder på sig själva, fotoshoppade tillbaka 50-talet – Yearbook Yourself. Eller också kan man unna även vuxna en lekstuga. Det är ju inte knark vi talar om. Och den här gången har jag det faktiskt under kontroll. Fast nu måste jag kila.
Jag har squashplantor som ska skördas!
