Jonas Sjöstedt (V) höll sitt första majtal.
Foto: scanpix
När klockan slog tre på tisdagseftermiddagen steg Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt upp på scenen i Kungsträdgården i Stockholm, och majtalade för första gången som partiledare. Sjöstedt tog bland annat upp sysselsättningen, storbankernas vinster och utförsäljning av allmännyttan, men blickade även utåt i världen med fokus på finanskrisen i EU och den svenska vapenexporten till diktaturer.
– Vi är borgerlighetens motpol. För oss är den sociala välfärden en rättighet. Vi ser inte varandra som kunder, vi ser varandra som medmänniskor, sade Jonas Sjöstedt.
Enligt Orla Vigsø, professor i retorik vid Södertörns högskola, riktade Jonas Sjöstedt sig främst mot de egna under talet.
– Det kändes som att han menade vad han sa, det kändes äkta. Men samtidigt kändes det också väldigt pliktskyldigt, säger Orla Orla Vigsø.
Sjöstedt klarade dock av halvtimmen på scenen bra, trots att han vid ett tillfälle blandade ihop hyresrätter med bostadsrätter, menar Orla Vigsø.
– Han blev inte bragd ur jämvikt, han tog det med ett litet leende. Det tyckte jag var väldigt proffsigt gjort.
Malena Rosén Sundström, lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet, säger att Jonas Sjöstedt inte kom med några överraskningar, utan ”sådant som traditionella vänsterväljare vill höra”.
– Budskapet i talet kan tilltala många inom Socialdemokraterna, säger hon.
Även Anders Lidström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, tycker att Sjöstedt ”ligger rätt i tiden”.
– Det finns rätt mycket kritik mot privata vinster i välfärden, mot ökade klyftor, mot arbetslöshet, som han kan spinna vidare på, säger Anders Lidström.
Det mest intressanta var dock att Sjöstedt var tydlig med att Vänsterpartiet har som ambition att ingå i en framtida regering.
”Ska det bli en avgörande skillnad ... behövs inte bara en ny regering, utan vänsterpartiet i regeringen”, sade Sjöstedt.
Den ambitionen kan vara en förklaring till att Jonas Sjöstedt i talet lät mindre ideologisk och mer pragmatisk än sin föregångare Lars Ohly, säger Anders Lidström.
– Man driver inte frågor som är alltför uppseendeväckande. Man vill framstå som en hygglig samarbetspartner till S, säger han.
Samtidigt ingick talet i ett försök att skydda flanken högerut mot Socialdemokraternas uppgång efter partiledarbytet från Håkan Juholt till Stefan Löfven, med mer fokus på att hålla kvar de som redan röstar på partiet än att bredda väljarkåren, säger Anders Lidström.
Marie-Louise von Bergmann, professor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet, såg under talet ett försök att göra partiet mer till ett storstadsparti än tidigare, för att på så sätt vinna fler kommun- och landstingsval.
– Han vet att om han får med sig de större städerna, så skulle de ha en god chans att komma med i rödgrön alliansregering, säger hon.
Dock menar Marie-Louise von Bergmann att talet gott kunde ha varit vassare för att hindra att partiet krymper.
– Han skulle ha behövt ett starkare artilleri för att övertyga nya väljarskaror. Det var inget dåligt tal, men det hade behövts mer, säger hon.
LÄS OCKSÅ: Ledarskribent: ”Någon talarstolsdemon är han inte”
