Det är nu ett decennium sedan ett av cancerforskningen största bakslag skapade både chockeffekter och besvikelse. De stora förhoppningarna att betakaroten, ett förämne till A-vitamin, skulle vara en av de centrala skyddande substanserna, antioxidanterna, mot cancer slog inte in. Tvärtom.
De två största internationella studierna som startades med syftet att slutligen bevisa denna goda effekt gav totalt motsatt resultat. Betakaroten föreföll i stället öka risken att få lungcancer.
De två undersökningarna omfattar tillsammans nästan 50 000 deltagare. De var de första och största för att testa teorierna om antioxidanternas roll i cancerskyddet. Antioxidanter är de ämnen som motverkar giftiga fria syreradikaler som bildas i kroppen och som ansågs spela en avgörande roll för cancerprocessen.
Djurförsök och mindre epidemiologiska studier – undersökningar av större folkgrupper – hade pekat ut just betakaroten som mycket sannolik kandidat för att minska risken framför allt för lungcancer.
I de två studierna rekryterades därför rökare och asbestarbetare, personer med hög risk att få lungcancer.
Över 29 000 rökande män i Finland ingick i den undersökningen. De delades upp i grupper som fick äta betakaroten, E-vitamin eller sockerpiller medan förekomsten av sjukdomar mättes kontinuerligt.
Efter några år fick studien snabbt stoppas därför att den grupp rökare som åt betakaroten (20 mg per dag) visade sig få fler lungtumörer än övriga.
Resultatet var så uppseendeväckande att forskarna först tvekade att publicera dem.
Samtidigt pågick en liknade studie i USA där 18 000 rökare och asbestarbetare deltog. En grupp fick äta betakaroten (30 mg per dag), en annan A-vitaminet retinol. Också här upprepade sig den dystra historien. Betakarotenätarna fick fler lungtumörer och även denna studie stoppades i förtid.
Dessa två misslyckanden bidrog starkt till att de så populära antioxidantteorierna i kampen mot cancer fick alltmer minskad betydelse. Många har ändå hävdat att resultaten kunde vara felaktiga och bero på slumpen och/eller att doserna av betakaroten var för låga för att visa någon effekt.
Hett efterlängtade publiceras nu uppföljningar till de två studierna, cirka sex år efter det att de stoppades. Nyligen redovisades den finska undersökningen och denna vecka avrapporteras USA-studien i USA:s cancerinstituts tidskrift. Och de som hoppats på mer hoppfulla nyheter blir på nytt besvikna.
Båda analyserna visar att den ökade lungcancerrisken består även efter att deltagarna slutat äta sina betakarotenpiller. Den är inte särskilt stor men den finns där och den är högst under de tre första åren.
Därmed, kommenterar cancertidskriften, måste bevisen för ökad lungcancerrisk av betakaroten betraktas som starka. De går inte att förneka längre.
En förklaring kan vara att de höga doserna av betakaroten medför att ”överskottet” kan omvandlas och bli cancerframkallande, i stället för tvärtom. Lägre ”normala” nivåer i kosten kan mycket väl ha den skyddseffekt som en gång startade hela intresset för betakarotenets roll i cancersammanhang.
Fotnot:
Enligt svenska Livsmedelsverkets rekommendationer ska inte rökare äta extratillskott av betakaroten.
