Anita Boman fick lungcancer. Hon opererades och var helt fri från sjukdomen i två år, men så visade en återkontroll att cancern var tillbaka.
Foto: Yvonne Åsell
Det är fem år sedan Anita Boman fick diagnosen lungcancer.
–Man tror direkt att man ska dö. Jag började tänka på hur jag skulle städa ur lägenheten och att nu får jag inte se mina barnbarn.
Men även om cancern varit envis, har Anita Boman kvar sin bostad och umgås mycket med barnbarnen.
Hon har opererat bort en bit av höger lunga, fått upprepade cellgiftsbehandlingar och vid tre tillfällen tagit emot beskedet att cancern i henne växer. Ändå tycker hon att hon har mycket att vara tacksam över.
–Under de här åren har cancern aldrig stoppat mig. Jag vet ju att jag aldrig kan bli bra, men det finns så mycket kul att göra.
Om 20 år kommer cirka 300000 personer i Sverige att likt Anita Boman leva med cancer. Det är dubbelt så många som idag och beror främst på en åldrande befolkning och bättre överlevnad genom nya behandlingsmetoder. Idag upptäcks cirka 50000 nya cancerfall varje år. Samtidigt dör årligen 23000 personer.
–De flesta av oss kommer framöver att drabbas själva eller ha en anhörig som får cancer. En långsiktig strategi behövs för att försöka bromsa utvecklingen och se till att vi får vård på lika villkor, sade utredaren Kerstin Wigzell, sedan hon överlämnat förslagen till socialminister Göran Hägglund (KD).
Fler män än kvinnor kommer att leva med cancer. Dels lever snart männen lika länge som kvinnorna, dels är överlevnaden i den dominerande cancerformen för män, prostatacancer, mycket god. 90 procent lever fem år efter diagnosen.
För kvinnor är fortfarande bröstcancer den vanligaste formen, men lungcancer har numera gått om som den cancer som flest kvinnor dör i. Efter fem år lever 12–15 procent.
–Det allra viktigaste är att förhindra att fler insjuknar. Staten måste ta mycket större ansvar för det förebyggande arbetet och prioritera livsstilsfrågorna mer, betonade Kerstin Wigzell.
Minst en tredjedel av alla cancerfall beror på olika livsstilsfaktorer som går att påverka: fetma, hög alkoholkonsumtion, överdriven solning, fysisk inaktivitet och rökning. Inte minst sambandet mellan rökning och lungcancer är starkt, ändå fick Anita Boman sin sjukdom trots att hon aldrig rökt.
–Jag hostade i fyra år och gick till olika läkare. De trodde att jag hade bronkit.
Till slut upptäcktes cancern och Anita Boman opererades. Hon var helt fri från sjukdomen i två år, men så visade en återkontroll att cancern var tillbaka.
En ny behandling, med medicinering som hon kunde sköta själv hemma, höll cancern i schack fram till i höstas. Då började tumörerna växa igen. Nu är Anita Boman inne i slutskedet av en ny cellgiftsbehandling. Men varken cancer eller tuff behandling har hindrat henne från att känna livsglädje.
–Man får hoppas och kämpa på. Det är bara fem dagar efter behandlingen som man får räkna med att vara lite hängig. I övermorgon gör jag mig i ordning och åker in till stan för att fika med några vänner.
Anita Boman besökersin dotter och barnbarnen i New York så ofta hon kan och i mars reser hon till Göteborg för att hälsa på sin bror och sin svägerska. Sjukdomen har fått henne att ta livet med en klackspark och inte haka upp sig på småsaker.
– Det värsta är att ha cancer. Allt annat känns onödigt att reta upp sig på.








