Det är en åldrande skara experter på den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten som nu arbetar med att följa den dramatiska utvecklingen vid kärnkraftverket i Fukushima i Japan.
–Specialisterna är ungefär i åldrarna 62 till 65 år. De som är riktigt duktiga på att bedöma vad som nu händer i Japan kommer att gå i pension om några år, säger Robert Finck, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.
Enligt myndighetens senaste risk- och sårbarhetsanalys väntas brist på specialister inom både kärnkraftsäkerhet och strålskyddsberedskap de närmaste åren. Många av experterna i Sverige är redan pensionerade –och ersättarna är för få.
I rapporten konstateras att det kommer att ”ta lång tid att på nytt bygga upp den saknade kompetensen”. Att utbilda en ny specialist beräknas ta omkring 20 år.
–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.
Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.
–Det var jättesvårt då. Vi hade inga studenter alls. Från att lagen infördes fram till 2003 hade vi inte enda doktorsavhandling i reaktorfysik, säger Janne Wallenius, professor i reaktorfysik vid Kungliga tekniska högskolan, KTH.
Den borgerliga regerings- alliansen har nu avskaffat tankeförbudsparagrafen och enats om att gamla reaktorer i Sverige kan ersättas med nya.
På både Chalmers och KTH finns sedan några år tillbaka masterprogram i kärnenergiteknik. Till hösten startar KTH också en ny högskoleingenjörsutbildning med inriktning på kärnkrafts- säkerhet som medfinansieras av kärnkraftsindustrin.
–Förhoppningsvis förstår studenterna att det här är viktiga frågor och att det kommer att finnas goda möjligheter till arbete inom branschen, säger Janne Wallenius.
Samtidigt saknar personal inom räddningstjänsten, ambulanssjukvården och polisen tillräckliga kunskaper för att klara en räddningsinsats i kraftig strålmiljö, enligt Strålsäkerhetsmyndighetens sårbarhetsanalys, som var klar i november förra året.
Enligt rapporten har en stor del av räddningspersonalen bara fått några timmars teoretisk undervisning.Strålsäkerhetsmyndig- heten bedömer därför i analysen att personalens förmåga att klara en kärnkraftsolycka är ”mycket bristfällig”. Nu är dock utbildningar om kärnkraftsolyckor för räddningspersonal på gång igen.
–Men innan de är genomförda så har vi inte uppnått den nivå vi önskar, säger Robert Finck.
I februari inleddes också en stor övning där omkring 70 organisationer har tränat på att hantera en simulerad kärnkraftsolycka i Oskarshamn. De senaste månaderna har därmed ”en rejäl uppryckning” av beredskapen skett, enligt Robert Finck.
Men övningar av beredskapen vid kärnkraftsolyckor sker idag alltför sällan, enligt Strålsäkerhetsmyndigheten. Den senaste övningen den första så kallade totalövningen om kärnkrafts- säkerhet på fem år.
Planen är att framöver genomföra en totalövning vartannat år enligt ett rullande schema i de tre kärnkraftslänen Halland, Kalmar och Uppsala.
Men även det är för sällan, enligt Strålsäkerhetsmyndigheten som vill att vart och ett av kärnkraftslänen arrangerar en stor övning vart fjärde år.
–Man kan inte ha det så att man först övar med jämna mellanrum och har sedan ett långt uppehåll. Då tappar man mycket färdighet, säger Robert Finck.
