Söndagskvällens besked att Nato tar över ledningen för operationen mot Libyen var ett resultat av interna motsättningar, gissar Stefan Ring, militärstrategisk expert på Försvarshögskolan.

– Det var väldigt svåra politiska förhandlingar innan Nato tog över med flera Natoländer som var tveksamma till ett ingripande, till exempel Tyskland och Turkiet. Även Italien och Nederländerna var tydligt tveksamma.

– Eftersom förhandlingarna var långdragna och svåra kan man anta att man för att få igenom beslutet var tvungen att ge de tveksamma länderna någonting, säger han.

Stefan Ring menar att det funnits två tolkningar av insatsen. Den ena är att man enbart ska sätta in flyg för att skydda civila, medan andra även kan tänka sig den som ett understöd för motståndsrörelsen.

– De som är för tolkningen att enbart skydda civila kan när motståndsrörelsen börja flytta sig framåt hävda att den inte behöver skyddas längre; att den är på offensiven. När Gaddafistyrkorna drar sig tillbaka har konflikten dragit in i en annan fas och det finns inte längre behov av mer än ett strikt flygförbud, säger Stefan Ring.

Vad betyder det för Sverige?

– Det kan tänka sig att Nato inte gör en förfrågan till Sverige, men å andra sidan för att en Natoinsats ska få så stor legitimitet som möjligt så är det bättre ju fler länder som deltar.

En minskad ambition från Natos sida kan även leda till att det blir lättare för Sverige att delta ur det perspektivet att man kanske inte behöver göra några anfall mot markmål, tror Stefan Ring.

– Det gör det politiskt enklare och skulle kunna förklara varför Sverige och Reinfeldt gick ut och lovade att svenska flygförband skulle delta. Det skulle kunna vara så att han visste om restriktionerna, men det är bara spekulationer.

– Det vi vet är att det finns motsättningar inom Nato och vi vet att det tog lång tid att förhandla fram uppgörelsen, det brukar många gånger vara tecken på en kompromiss.

Läs mer om oroligheterna i Mellanöstern och Nordafrika: