De propagerar och demonstrerar mot den iranska regimen i länderna där de bor. De sprider information och regimkritisk propaganda på internet, via e-post, bloggar och sociala nätverk. De försöker tränga igenom censuren i ett land där regeringen vill kontrollera internet såväl som traditionella massmedier. Men det sker inte ostraffat.

Flera av de exiliranier i Sverige som SvD har talat med har fått uppleva hot och bestraffningar från Irans regim, mot sig själva och mot sina anhöriga. Främst efter det kritiserade presidentvalet i juni.

– Före valet i somras var det ovanligt att höra talas om sådant här. Situationen var inte sådan att regeringen behövde använda så här drastiska åtgärder. Men nu har det ökat väldigt mycket, säger Irankännaren Trita Parsi, som är född i Iran, uppvuxen i Sverige och nu bor i USA där han har grundat organisationen National Iranian American Council.

Många Iranska dissidenter i utlandet var förföljda under 1980- och 1990-talen och regimen har kunnat kopplas till en mängd mord runt om i världen. Men vid slutet av 90-talet avtog förföljelserna.

– Då försökte regeringen i stället se till att man lyckades få exiliranier att återvända och investera i landet. Man försökte ha en dialog med dem. Det var ett brott mot den tidigare politiken, men nu verkar man ha ändrat kurs igen, säger Trita Parsi.

Omid Habibinia är en Iransk dissident, tidigare student i Lund och nu bosatt i Schweiz. Fram till 2002 var han politisk redaktör för Irans regimstyrda radio- och tv-bolag IRIB. Han har sedan dess varit öppen med sin kritik mot regimen, som har svarat med att övervaka, varna och hota honom. Efter valet har det hänt allt oftare.

– Det är uppenbart att aktioner mot regimen från utlandet inte är riskfria. Många som har deltagit i demonstrationer kan riskera fängelse om de återvänder till Iran. Och i vissa fall ger sig regimen på deras släktingar med hot och påtryckningar.

De som utför hoten och övervakningen är både privatpersoner och agenter från Irans ministerium för underättelser och nationell säkerhet. De privatpersoner som arbetar för regimen är ofta köpta eller utpressade av regeringen, berättar Omid Habibinia.

Den amerikanska tidningen Wall Street Journal har under hösten genomfört en större undersökning bland exiliranier världen över. Den visar att Irans regim har hotat och tillfälligt fängslat anhöriga till många som kritiserat regeringen på sajter som Facebook och Twitter. Flera har tvingats visa upp sina Facebook-konton när de reste in i Iran, och vissa har fått sina pass beslagtagna.

– Många av de aktivister som var aktiva tidigare var inte framgångsrika. Men det som nu har hänt i Iran kommer inifrån landet och har lyckats utgöra ett faktiskt hot. De nya aktivisterna är ett mycket större hot än de som fanns tidigare. De går inte bara runt och skriker på gatorna. Man använder sig av effektivare kanaler, främst på internet, och man lyckas få västerländsk media att ge mycket uppmärksamhet till detta, säger Trita Parsi.

På Irans ambassad i Stockholm förnekar man anklagelserna om hot, våld och förföljelse.

– Iranier är fria att uttrycka sina synpunkter var de än är, inom lagens gränser, säger Rasoul Bashiri Mousavi, ambassadråd på Irans ambassad i Stockholm.

– Iranier som bor utomlands har rätt att uttrycka sig, precis som folket som bor i Iran, säger han.