I förhållandet till EU påminner svenska väljare och politiker om ateisten som börjar be till Gud på dödsbädden.
Sverige drabbades av valutautflöde och ränteoro under hösten 1990. För att stärka förtroendet för svensk ekonomi lämnade s-regeringen en skrivelse till riksdagen, där den nya positiva synen på EU-medlemskap var en av punkterna.
Och det var under den djupa 90-talskrisen som de förut skeptiska svenskarna röstade ja till EU-medlemskapet 1994.
Med de erfarenheterna är det inte förvånande om den globala finansiella krisen sätter spår i den svenska euroopinionen.
Att kronan har rasat i värde mot dollarn och euron kan naturligtvis förklara att fler svenskar nu uppfattar EU-valutan som attraktiv.
Också bilden av EU:s ekonomiska styrka kan ha förändrats. De annars splittrade EU-länderna har nu ansetts agera både skickligt och kraftfullt mot bankkrisen. ”Det här visar att Europas politiker förmår samla sig på ett sätt som man inte lyckats med i USA” enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.
Även socialdemokraternas ledare Mona Sahlin har hyllat EU:s insatser mot krisen, och kanske har några sympatisörer dragit slutsatsen att EU och EU:s gemensamma valuta representerar trygghet i stormen.
Blir den ekonomiska krisen djup och långvarig kan ingenting uteslutas, men annars är eurofrågan i praktiken fridlyst från en ny folkomröstning till nästa mandatperiod. Ja-partierna enades inför omröstningen 2003 om en tidsplan: ett nej skulle innebära att euron inte kunde införas på tio år.
Men valutan kan ändå bli en fråga inför valet 2010. De olika regeringsalternativen kan ju ge besked om de vill ha en ny folkomröstning eller inte.
Och utvecklas euroopinionen i linje med SvD/ Sifos mätning skulle det kunna bli intressant för de borgerliga att gå till val med en gemensam linje om både valutan och tidpunkten för en ny folkomröstning.
Då måste centerpartiet, som var emot euron 2003, byta fot i sakfrågan. Det kan möta motstånd i partiet, men signaler från partiledaren Maud Olofsson indikerar att hon planerar en omsvängning.
Centerpartiet skulle kunna glädjas åt den osämja som en aktiverad eurofråga skulle utlösa på andra sidan blockgränsen, där vänster- och miljöpartiet är lika mycket motståndare som socialdemokraterna är splittrade.
Socialdemokraterna har i kraft av sin storlek i praktiken veto i frågan om folkomröstning, och för dem är euron allt annat än enkel valutamatematik. Den blir inte enklare i det nya rödgröna samarbetet.
Ett beslut kan alltså ta tid för eurovännen Mona Sahlin, som ju har lovat att lyssna på sitt parti. Göran Persson var ingen mjukis som s-ledare men grubblade i åratal innan han kom ut som eurovän och vågade fråga folket, som svarade med ett rungande nej.
