Den 26 juli i år meddelade EU-kommissionen att man som en nödåtgärd stoppade försäljningen av röd 2G, ett färgämne som funnits på butikshyllorna sedan 1975. Nyheten fick liten uppmärksamhet i ett sommarledigt Sverige. Röd 2G, som har e-nummer 128, används ju bara i några irländska frukostkorvar som sällan lämnar hemön.

Men det intressanta var att beslutet var första avtrycket av den översyn av alla livsmedelstillsatser med egna e-nummer som EU:s livsmedelsmyndighet Efsa inlett. Översynen är den första i mannaminne. Uppdraget, som inleddes i december 2006 och väntas pågå till slutet av 2008, innebär att experterna ska tränga igenom tusentals studier och forskningsrapporter som tillkommit sedan de hundratals syntetiska tillsatserna en gång blev godkända.

Efsa började mastodontuppgiften med en liten grupp färgämnen som funnits på marknaden i decennier. Nästan omedelbart föll granskarnas ögon på ett antal råttstudier som från 1999 och framåt envist larmat forskarvärlden om att färgämnet röd 2G omvandlas i kroppen till det cancerframkallande ämnet anilin.

Efsa-panelens enhälliga beslut att nu sommaren 2007 plötsligt och brådstörtat dra in det 32 år gamla tillståndet var därför inte förvånande men innebär också att förtroendet för e-nummersystemet skakas i grunden. EU:s godkännande kom 1975 och senast röd 2G bedömdes var av Världshälsoorganisationen WHO år 1981. All ny forskning som kommit under de följande 26 åren har inte vägts in och de studier som Efsa nu åberopar är följdriktigt upp till åtta år gamla.

Så varför kunde röd 2G fortsätta att säljas så länge trots forskarlarmen? Det enkla svaret är att EU aldrig sjösatt ett kontrollsystem som löpande och systematiskt granskar och värderar all ny forskning kring redan godkända tillsatser.

Ingen vet hur många fler tillsatser som kommer att stoppas under Efsa:s fortsatta granskning, men alla inser att röd 2G bara var början. Det finns misstankar kring andra ämnen som nu kan visa sig vara befogade. Det gäller inte minst de uppmärksammade azofärgämnena som i många år förknippats med allergier och andra hälsorisker utan att stoppas av EU.

Men inte heller industrin vill längre förknippas med e-nummer som hamnat i vanrykte. Sökandet efter naturliga ersättare till de syntetiska tillsatserna är i full gång, inte för att den kemiska skillnaden nödvändigtvis är så stor utan för att de naturliga tillsatserna inte behöver deklareras som tillsatser på etiketten.

Som SvD kunde berätta i maj ledde resultaten av den nu åter uppmärksammade Southampton-studien till att alla stora brittiska matkedjor rensade ur azofärgämnen, liksom natriumglutamat, MSG, och sötningsmedlet aspartam ur sina sortiment.

Det blir inte lätt att återupprätta förtroendet för ett e-nummersystem som konsumenterna inte kan lite på och som industrin överger i strömhopp.