Strider om Kyotoprotokollet var en av orsakerna till det misslyckade resultatet vid FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i december.
Utvecklingsländerna, G77, markerade med protester och i högt tonläge att de vägrade släppa Kyotoprotokollet, eftersom det innehåller legalt bindande krav på minskade utsläpp från alla industriländer utom USA som står utanför.
Men danska mötesordföranden, USA och EU ville ha ett avtal som omfattar alla världens länder, även USA. ”One deal”, ett avtal, var beskedet, och det kan inte vara Kyotoavtalet eftersom USA aldrig går med i det.
–Det vi stod inför var att ta på oss ett Kyotoavtal där USA, Ryssland och Kanada inte är med. Då hade vi skapat en orimlig obalans, säger Andreas Carlgren som förbereder sig för EU:s miljöministermöte på måndag.
Han och flera andra miljöministrar vill nu att EU ska öppna för en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet. Siktet vid nästa klimatmöte i Mexiko ska vara inställt på en fortsättning på Kyoto. EU måste också klargöra att det andra förhandlingsspåret, ”one deal”, ligger långt fram i tiden, konstaterar Carlgren.
Kravet från EU:s sida är att nyckelländer också gör bindande åtaganden, framför allt USA men också Ryssland och Japan. Även stora utvecklingsländer som Kina, Brasilien och Indien måste göra åtaganden för att EU ska prioritera en fortsättning på Kyoto.
Enligt Andreas Carlgren var det EU:s inriktning redan i Köpenhamn.
–Men vi misslyckades med att skapa trovärdighet för att vi var beredda att diskutera det, säger han.
Köpenhamn stupade enligt Carlgren på att Kina, Brasilien och Indien mest ville slippa egna åtaganden. Det lyckades de med genom att mobilisera fattigare utvecklingsländer mot EU och USA som påstods vilja ”döda” Kyoto.
–Det är bra att EU äntligen tar Kyotoavtalet på allvar. Det behövs för att överbrygga förtroendeklyftan mellan rika länder och utvecklingsländer i förhandlingarna, säger Jacob Risberg, handläggare för internationell klimatpolitik vid Svenska kyrkan som har nära kontakt med utvecklingsländernas klimatförhandlare och miljöorganisationer.
Men det är fel att EU kräver liknande åtaganden från andra länder för att gå vidare med Kyotoavtalet, anser Jacob Risberg.
–Om man menar allvar med klimatet måste man först utgå från det vetenskapen säger krävs och göra sin beskärda del. När man väl gör det kan man utkräva ansvar från andra länder.
