Klimatfrågan har halkat ner på den politiska agendan. Men Sveriges nya miljöminister Lena Ek tror på framsteg vid FN-mötet i Durban.

– Jag hoppas och tror att vi får en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet. Även om få länder är med om det så innehåller protokollet viktiga verktyg för u-länderna.

Hon framhåller särskilt att en ny Kyotoperiod kan bygga över den djupa förtroendeklyfta som finns mellan i- och u-länder.

– Om nästan hela G77 (u-landsgruppen) sätter det som en viktig prioritering så är jag beredd att stötta det, säger Lena Ek.

Den oberoende klimatanalytikern Jennifer Morgan vid World Resources Institute i Washington gör samma analys. Det finns en chans att mötet i Durban blir förlösande för ett globalt klimat- avtal, säger hon.

– Det som avgör är om EU kan gå med på en ny åtagandeperiod av Kyotoavtalet och villkora det till ett nytt klimatavtal. Det är en stor möjlighet för EU att dra klimatpolitiken framåt och därmed vinna en prestigefylld utrikespolitisk framgång.

En sådan framgång skulle överraska världen och Jennifer Morgan tror på 30 procents möjlighet att det kommer hända.

Tre frågor avgör om mötet blir en framgång eller ett fiasko:

1. Kyotoprotokollet: Klimatmötet i Köpenhamn havererade efter att EU, med Sverige som ordförande, försökte pressa u-länderna att släppa Kyotoprotokollet.

U-länderna vägrade, eftersom Kyoto bland annat ger dem investeringar i klimatteknik. Första perioden med utsläppsminskningar är slut 2012. Avtalet har dock brister: det reglerar enbart 16 procent av de globala utsläppen, stora utsläppsländer som USA, Japan, Kanada och Ryssland är inte intresserade av att delta kommande period.

Men EU kan villkora att fortsätta med Kyoto under förutsättning att förhandlingar om ett avtal som reglerar de stora utsläpparländerna pågår parallellt (se punkt 2). EU har redan egna utsläppsmål till 2020 och behöver inte uppfylla minskningar utöver dem i ett nytt Kyotoavtal.

2. Det Stora Klimatavtalet: För att inte klimatförändringarna ska bli alltför dramatiska måste även länderna med de största utsläppen gå med på att reglera sina koldioxidutsläpp. I förhandlingarna om ett sådant avtal ingår även USA, Kanada, Japan, Ryssland, Kina, Indien och Brasilien. I Durban kan en överenskommelse nås om när det avtalet ska vara klart. Ett förslag är 2015.

3. Finansiering: En överenskommelse från fjolårets möte i Mexiko var att i-länderna ska kanalisera 100 miljarder dollar per år, cirka 650 miljarder kronor, från 2020 i en klimatfond till långsiktiga klimatåtgärder i utvecklingsländer. Ett beslut om hur fonden ska styras vore en framgång i Durban.

USA vill att den ska ligga under Världsbanken, medan u-länderna vill att FN ska ansvara för fonden.

Inflytandet över fonden är en viktig fråga för förtroendet mellan nord och syd.


LÄS OCKSÅ: Ny hackerattack mot klimatforskare