KOMMENTAR | Nya kulturministern

Cecilia Stegö Chiló visste inte om att hon som kulturminister också skall ansvara för idrottsfrågor. En än mer brännande fråga är om statsminister Reinfeldt visste vad han gjorde när han utnämnde sin kulturminister? Eller om den rätta titeln kanske blir minister för kultur & fritid...?

Tilltaget är utmanande; den nya ministern har ingen politisk bas och inget politiskt mandat. Att hon en gång var Carl Bildts talskrivare kan väl knappast vara merit nog för det svåra uppdraget att ansvara för landets kulturpolitik? För de hundratusentals borgerliga väljare som på olika sätt är kulturens avnämare är hon ett okänt, oskrivet blad.
Det hela spetsas till av att Stegö Chiló veterligen inte har någon som helst kulturell förankring. En rundringning till människor som följt henne säger enstämmigt att hon aldrig ens visat något intresse för kultur eller kulturella frågeställningar. För mediefrågor – ja. Inte för kultur. Den kulturkompetens och det genuina personliga intresse för frågorna som kulturlivet så har längtat efter och behöver är alltså inte för handen med Stegö Chiló.

Tillsättningen ställer frågor om den borgerliga regeringens syn på och värdering av kultur, som samhällssektor och samhällskraft. Den ställer också frågor om Alliansens syn på kulturlivets utövare och publik. Att området får hålla tillgodo med en minister som saknar kunskapsmässig och politisk bas står, så här långt, i innehållslig motsatsställning till det faktum att kulturen som område uppgraderas och får eget, nåja, departement.

Bedömare som länge följt Cecilia Stegö Chiló är konfunderade över att hon kunnat vinna Reinfeldts öra. Många ser henne som en profil ganska långt ut på den nyliberala kanten. Det svenskt kulturliv nu hade behövt är kunskap, intresse, närvaro, handlingskraft! Inte ett frågetecken efter den inledande häpenheten.