Den juridiska grunden för de krav kvinnorna nu ställer via sitt ombud, advokat Niclas Karlsson, är att polis och åklagare när det begav sig hade tillräckligt med material för att gå vidare med ett åtal för övergreppen mot flickorna som då var minderåriga.

Men så skedde inte. Därmed, hävdar advokaten i sin inlaga till staten, kränktes flickornas rättigheter som medborgare och brottsoffer. Polis och åklagare deltog i en mörkläggning för att skydda högt uppsatta politiker och andra i samhällets elit.

Skadeståndskravet riktas till staten och därmed blir det Justitiekanslern, JK, som ska föra talan för statens räkning och ta ställning till kravet.

–Det är för tidigt att säga om det finns någon rättslig grund för något skadeståndskrav, jag måste sätta mig in i frågan först. Men jag kan konstatera att brotten ifråga är preskriberade. Då måste jag först undersöka om det finns skäl att bortse från preskriptionen, säger JK Göran Lambertz.

–Jag ska också ta ställning till om detta är en fråga för JK eller om detta är en sak som ska prövas av domstol.

Om ersättningsanspråken prövas i domstol blir JK kvinnornas motpart.

Frågan om det finns någon rättslig grund för ersättningsanspråken blir viktig för JK:s beslut. Om det kan visas att rättsväsendet underlåtit att ta tillvara de unga flickornas rättigheter och statens representanter deltagit i en mörkläggning - är det en rättslig grund?

–Ja, det skulle kunna vara en rättslig grund.

För att få skadestånd från staten krävs att man har skadats och att det har skett genom felaktig eller försumlig myndighetsutövning. I normalfallet måste skadeståndskrav resas inom tio år efter att det som är skäl för skadeståndskravet inträffade. Men staten kan av humanitära skäl betala skadestånd även om det har gått längre tid än tio år. Det skedde till exempel med barnen som i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet föddes med missbildningar orsakade av att mammorna använt läkemedlet Neurosedyn under graviditeten. De fick 250000 kronor vardera.