I veckan klubbade regeringen igenom en fortsättning av de kritiserade KBT-behandlingarna för sjukskrivna med psykiatriska diagnoser. Syftet är att få dem att återgå i arbete.

Svenska KBT-psykologer har tidigare framfört kritik mot regeringen på grund av att psykologer utan KBT-utbildning har fått bedriva KBT-behandling inom rehabiliteringsgarantin. Kritiken bygger på att patienter som felbehandlas riskerar att bli ännu sjukare, och därmed får lägre chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden än innan, enligt Lars-Göran Öst, professor i psykologi vid Stockholms Universitet.

–Risken är att patienten upplever mer ångest än tidigare om terapeuten inte har den utbildning som krävs, säger Lars-Göran Öst.

Trots kritiken har regeringen valt att behålla den bredare definitionen av vilka som är lämpade att bedriva KBT-behandling. I den nya överenskommelsen omfattas även pedagoger med påbyggnadsutbildning och psykologer utan rätt utbildning, men med ”KBT-kompetens”.

–Den är lite problematisk, om man vill går det att vantolka, säger Brjánn Ljótsson, ordförande för Sveriges KBT-psykologer.

Sveriges kommuner och landsting som förhandlat fram överenskommelsen med regeringen försvarar beslutet med att fler sjukskrivna nu kan få behandling än om kraven varit strängare.

–Jag kan inte säga att det inte finns någon risk, men vår bedömning var att fördelarna övervägde potentiella nackdelar, säger Göran Stiernstedt, chef för avdelningen för vård och omsorg på SKL.

Anette Sjödin, KBT-psykolog vid Kognitiva teamet i Stockholm säger att det finns en slapphet i synen på vilka som får lov att behandla patienter inom den psykiatriska vården, till skillnad från inom den övriga vården.

–Det är obegripligt. Vi kan inte ha en vård där vi har så låga krav att en behandlare kan sakna en fullvärdig utbildning, det äventyrar patientsäkerheten. Då borde man istället satsa mer pengar på att KBT-utbilda psykologer, säger Anette Sjödin.