Sist jag kollade såg det inte särskilt bra ut för jorden. Under de senaste 30 åren har vi förbrukat en tredjedel av planetens naturresurser. Vi har skövlat 80 procent av den skog som en gång växte här. Världshaven ligger utfiskade och fyllda av skräp. Det livsnödvändiga dricksvattnet har blivit en akut bristvara. Vi har pumpat upp och förbränt större delen av all olja som funnits lagrad i jordens inre sedan miljoner år, vilket fyllt atmosfären med växthusgaser. På jordytan rasar bränder, cykloner, översvämningar och tropiska oväder till följd av den globala uppvärmningen. Forskare talar om att vi närmar oss en kollaps bland flera av planetens livsuppehållande system, en naturens syntax error.
Så vad är planen? Jo, att släcka ljuset i en timme. På lördag mellan klockan 20.30 och 21.30. Samtidigt som vi klargör för grannarna i höghuset bredvid att vi minsann tagit ställning för en hållbar framtid kan vi mysa, spela brädspel i skenet från levande ljus och twittra om alltsammans från våra Iphones.
För att visa mina vänner att jag är en del av lösningen och inte problemet har jag i likhet med sådär en miljon andra gått med i Earth hour-gruppen på Facebook. Earth hour är världens största klimatmanifestation. Den initierades 2007 av Världsnaturfonden i samarbete med Leo Burnett, den multinationella reklambyrå som har givit världen snabbköpsikoner som Marlboromannen och Tony Tiger.
Den första Earth hour ägde rum 2007. Då släcktes miljonstaden Sydney ner. En svart skyline mot kvällshimlen och ett mörklagt operahus gjorde sig bra på bild. Genomslaget blev massivt. Energibesparingen var visserligen inte större än om fem av stans bilar tagits ur trafik under ett år. Men att minska utsläppen är inte poängen. Enligt Världsnaturfonden handlar Earth hour, som fyra år senare vuxit till ett globalt miljöjippo, i första hand om att ”skapa medvetenhet” och att ”sända signaler”.
Att sända signaler är corporatesvenska och betyder ungefär ”att ägna sig åt självförhärligande pseudohandlingar istället för att lösa strukturella problem”. Bryggerijätten Carlsberg, som är ett av alla företag som stärker sitt varumärke genom att släcka lyset i sina reklamskyltar, skulle förstås aldrig komma på tanken att uppmana sina kunder att dricka vatten ur kranen istället för att fylla sina kylskåp med Ramlösa. Fritidsresor skulle inte be sina resenärer att boka av semestern till Kanarieöarna som en symbolisk handling till förmån för miljön.
Är det något som Earth hour skapar medvetenhet kring är det vår eviga längtan att tillhöra ett sammanhang. Att varje handling, hur obetydlig den än är (som exempelvis att trycka på en lampknapp), går att förvandla till ett ställningstagande. Hur vi ständigt bygger vår självbild och kommunicerar den mot omvärlden. Just de insikter som pr-konsulter och varumärkesstrateger har utnyttjat sedan efterkrigstiden för att sälja våra liv tillbaka till oss i form av cigaretter, frukostflingor, mineralvatten och charterresor. När vi släcker lamporna på lördag tror vi att vi är en del av den stora berättelsen om hur vi räddar planeten. Vad som i själva verket utspelar sig är att en värld fylld av narcissister försöker hitta en ursäkt för att kunna fortsätta leva precis som förut. Släcker du?
Lars Berge är frilansjournalist och dokumentärmakare. lars.berge@svd.se
