Ett års fängelse – och 30 miljoner kronor i skadestånd.

Så lyder tingsrättens dom i Pirate bay-målet mot Peter Sunde Kolmisoppi, Gottfrid Svartholm Warg, Fredrik Neij och Carl Lundström.

”Ett högst betydande belopp”, konstaterar rätten själv i domen.

Men rätten väljer ändå att inte använda sig av den lagstadgade möjligheten att jämka, det vill säga skriva ner summan ytterligare. Detta med hänsyn till den dömdes förmåga att betala tillbaka pengarna och anpassa sig till ett normalt liv.

Skälet är att de fyra begått sina brott med uppsåt och ”på ett kommersiellt sätt”.

Och just här skickar tingsrätten en ”kraftig signal” – inte minst till domstolar i andra länder.

Detta enligt Bill Dufwa, professor i försäkringsrätt vid Stockholms universitet.

– Sverige är känt för sina generösa jämkningsregler, så det här blir en mycket skarp signal: ”Inte ens i Sverige ser de milt på det här”, säger Bill Dufwa till SvD.se.

Han är själv mycket kritisk mot att rätten inte mer utförligt motiverar varför det inte blir fråga om jämkning – trots att Högsta domstolen vid flera avgöranden gjort detta även vid uppsåtliga brott.

– Jag tycker att man nonchalerar ett av huvudfundamenten för modern svensk skadeståndsrätt. Det är egentligen häpnadsväckande att man inte analyserar den möjligheten bättre. Jämkning är ofta som en bra kompromiss, säger han.

Även Mårten Schultz, docent i skadeståndsrätt vid Stockholms universitet, är förvånad över bedömningen – som han tror kan bli ifrågasatt i hovrätten och möjligen även i Högsta domstolen, om frågan skulle tas upp där.

– Det vore intressant att få det mer belyst, just förhållandet mellan skadans omfattning och hänsynen till möjligheten för den som ska betala att återanpassa sig, säger han.

30 miljoner ses annars som ett – om än inte unikt – så ett mycket strängt skadeståndsbelopp.

– Såvitt jag kan förstå är det väldigt högt, det är förstås oerhört mycket mer pengar än vad det normalt är fråga om, säger Mårten Schultz.

Högt – men inget brott mot gällande svensk praxis, tycker Marianne Levin, professor i civilrätt i Stockholm.

– Det är väldigt mycket pengar. Men det är inget jättehäftigt belopp sett till omfattningen på den skada som bolagen beräknas ha lidit, säger hon till SvD.se.

Peter Sunde Kolmisoppi och de övriga tre ska bland annat betala runt 3,1 miljoner till filmbolagen Yellow Bird Films och 10,8 miljoner till Twentieth Century Fox.

De svenska, nordiska och amerikanska bolagen har använt olika metoder för att beräkna hur stora värden som gått förlorade i myllret av bit-torrentfiler som lagts upp på The Pirate Bays servrar.

Över 100 miljoner kronor var deras krav – en summa som tingsrätten nu efter en egen bedömning skriver ner till 30 miljoner.

Tingsrätten slår också fast att de fyra dömda männen ska stå för skadeståndet ”solidariskt”. Det betyder att de fyra gemensamt ska stå för hela summan.

Men samtidigt kan faktiskt musik-, film- och dataspelsbolagen därmed själva välja vem av de fyra de vill kräva pengar från.

– Man kan välja att kräva allt av en person som man bedömer har pengar. Sen får den personen i sin tur kräva in pengar från de andra, säger Mårten Schultz.

I fallet med Pirate Bay har åtminstone Neij, Sunde Kolmisoppi och Warg hävdat att de inte har några tillgångar. Carl Lundström uppges å sin sida besitta stora tillgångar som arvtagare inom Wasakoncernen.

Samtliga fyra säger att de inte vill bli skyldiga att betala skadestånd, även om de fälls. Detta bland annat eftersom de inte tror på bolagens beräkningar av minskad försäljning och andra så kallade marknadsskador.