Skrattade du åt bilderna på Victoria ”Posh” Beckham iklädd sina ”högklackade” stövlar utan klack? Skakade på huvudet åt designern Antonio Berardis nya modeinnovation? Du förstod kanske inte att de var en del av installation? Lite som dadaisten Duchamps upp och nedvända pissoar.

Tror du mig inte?

Allt fler modeskribenter menar att mode inte alls bara är yta och glamour, det är konst. Själv tycker jag att det är något oroligt wannabee-aktigt över det. Lite mycket vill ha mer. Som om det inte räcker att kläder och trender är en superindustri som blivit en naturlig del av vårt dagliga nyhetsutbud vill branschen nu vara finkulturell också.

Därför var det rätt befriande att se supermodellerna snubbla omkring som yra Papphammare i sina absurda klackar på Miuccia Pradas visning under Milanos modevecka. Men när sedan en annan modell störtade till marken från sina skyhöga stiletter några dagar senare fastnade skrattet ändå i halsen.

För herregud, om inte ens proffsen kan gå i de där klackarna – hur ska då vi kunna göra det?

Det finns de som hävdar att högklackat är skönt. Visst, och Silvia talar perfekt svenska.

När Stadsteaterns Johannes Bah Kuhnke i somras skulle spela transan Hedwig i Hedwig and the angry inch sa han att han gillade den fysiska utmaningen med skorna som nästan tvingade upp fötterna i upprätt läge: ”Man ska slappna av i höften, spänna benen och hitta balans mellan stortån och pektån”.

På 1800-talet var kvinnorna så hårt snörda att de knappt kunde äta när de gick på fina middagar. Och skulle de ändå bli sugna på någon liten läckerbit kunde de inte sträcka sig efter den eftersom ärmarna på klänningarna var så snävt sydda. Krinolinerna var så vida att det sägs att en kvinna när vinden tog tag i kjolen faktiskt blåste ner i vattnet från Skeppsbron.

Man kan förstå att det inte var helt lätt att göra klädrevolt under den stränga viktorianska eran. Men idag? Vad är det med oss kvinnor som gör att vi frivilligt begränsar vår rörelsefrihet och struttar runt som stelopererade påfåglar?

Så här kommenterade en sjukgymnast Beckhams klacklösa 40000 kronors-stövlar: ”Om Posh skulle använda de här skorna under en längre tid än en kort promenad på den röda mattan riskerar hon att drabbas av permanent smärta i fötter, anklar, rygg och nacke”.

Mitt eget liv är en odyssé i smärtsamma skominnen och rödsvullna fotknölar. Det har hänt att jag skänkt bort skor som jag lyckades få på mig en gång i affären och sedan aldrig mer. För inte så länge sedan dansade jag, mot allt bättre vetande, en hel natt i ett par jättesmala, vådligt höga, gudomligt snygga, mellanblå lackstövletter. Och trodde i flera dagar efteråt att jag tappat känseln i flertalet av mina tår för alltid.

Efter det gjorde jag slut med fotplågeriet. Hejdå hallux och valgus! Välkommen ecco och alla andra sköna skor. Snyggstövletterna står numera på finhyllan i hallen. Som prydnad. Och ett varnande exempel.

Det har gått ett halvår. Jag ska inte. Men jag lovar inget. De är ju så fräsiga...