Länge såg det ut som att arrangörernas hopp om en helt fredlig och folklig demonstration i hjärtat av Malmö skulle bli verklighet.

Från scenen vid Stadion hade arrangören Mohannad Yousif, från nätverket Stoppa matchen, manat till folkfest i protest mot DC-matchen några hundra meter bort.

Men dagens bistra facit: minst nio gripna för bland annat våldsamt upplopp och tio omhändertagna. Nittioen personer ivägkörda av polisen i bussar. Två poliser drog vapen när de flydde från sin buss som anfölls.

Demonstrationståget var just framme vid Stadion när det smällde. Bakom banderollen ”Det är vi som bestämmer” hade tiotals svartklädda och maskerade män och kvinnor marscherat med i det vanliga demonstrationståget.

Plötsligt, som på ett tecken, regnar det färgbomber och bengaliska eldar mot polisbilarna. En gatsten kastas, och så en till.

Från scenen längre bort vädjar Mohannad Yousif om lugn: ”Detta är en fredlig demonstration!” skriker han. ”Tillbaka, tack! Tillbaka, tack!” försöker Ammar Daoud, en annan av arrangörerna. Framför scenen har folkmassan - många är barnfamiljer - stannat upp. Många ur massan springer mot smällarna för att se vad som händer.

På scenen inser Ammar Daoud att saker är på väg att spåra ur.

”De lyssnar inte på mig, de lyssnar inte”, säger han till demonstationsvakterna som står bredvid honom. Han och flera andra män, de flesta palestinier, sätter fart mot tumultet. De skriker åt tonårsgrabbar som filmar med sina mobiltelefoner att dra bakåt.

Framme vid polisbussarna hugger en maskerad kille i polisbussens däck. Det pyser när han får hål och han belönas med jubel av sina kamrater. Och så en till: samma sak, samma reaktion. ”Yalla shabab, kom igen grabbar, tillbaka, tillbaka!” skriker en av demonstrationsvakterna. Han ger sig på en av aktivisterna, knuffar och sliter.

En bit bort är tiotals ur anarkistblocket på polisbilarna. Uppe på en av bilarna försöker en maskerad person sparka sönder ett blåljus. Fortfarande kommer ingen förstärkning till poliserna. När en av demonstrationsvakterna, en arabisk man, försöker få honom att stoppa sparkar den maskerade mot hans huvud.

Från scenen fortsätter en alltmer sprucken röst vädja om lugn.

Så går polisen till motattack. Det vimlar av framryckande uniformerade. De formar en linje. Ingen ska förbi.

Då lösgör sig några unga män ur folkmassan av vanliga demonstranter. Ammar Khorshed, ska vi senare få veta att han heter och dessutom att han är demonstrant och vänsteraktivist från Göteborg, är en av de första. En efter en ställer de sig mellan poliserna, som stannat upp, och de svartklädda.

En linje av armkrokar formas. En mur. För första gången på flera minuter når gatstenarna inte fram mot polisbilarna.

– Vi vill protestera men våldet, det accepterar vi inte, förklarar Ammar Khorshod senare.

På podiet försöker arrangörerna ta kommandot igen.

”Stoppa matchen, stoppa matchen”, skanderar en så sakta växande talkör. Bredvid scenen står 25-årige Behrang Miri. Han tittar bort mot platsen där det nyligen var fullt kaos. Irriterat stampar han i marken.

– Vi måste sätta stopp för det här. Allt detta våld tar bara bort fokus från frågan om situationen i Palestina!

Han skakar på huvudet. Glans i ögonen.

– Ni såg väl hur folk här buade åt dem? Glöm inte att skriva det också.

Några minuter senare försöker Mohannad Yousif vända dagen. Igen. I mikrofonen ropar han: ”Ska vi ha en riktig folkfest här?” Från högtalarna strömmar arabisk musik. I den palestinska folkdansen dabke fattar 23-åriga Katja Agha och andra kvinnor och män varandras händer.

Runt torget har polisen spärrat av. Beridna polismän, kravallbilar, en rad av poliser med masker och visir.

Mitt på torget står Pàmela Hansson från Malmö, och kramar sin Palestinasjal.

– Jag ville så gärna att detta skulle genomgöras på ett bra sätt, att vi skulle visa vad vi tycker här. Det är så tråkigt när folk försöker motarbeta oss på det viset som de våldsamma gör. En liten grupp förstör här och fokus i media hamnar på dem.

Den stora demonstrationsdagen är över. Nästan fem timmar av fredliga protester - några få minuter av våld.

De svartklädda och maskerade är borta.

Kvar på asfalten ligger de benskydd och svarta handskar som de lämnat efter sig