Om Stefan Löfven fortsätter i samma takt som han har börjat kommer Socialdemokraterna att ha 100 procent av väljarna bakom sig i oktober. Så blir det kanske inte. Socialdemokraternas raketfärd genom opinionsrymden kan också värderas mycket olika. Efter två månader som partiledare har Stefan Löfven nu samma väljarstöd hos Sifo som Håkan Juholt (jodå, det fanns en sorts Juholt-effekt) hade i maj förra året, när han hade suttit lika länge.

Skillnaden är att Stefan Löfven har lyft sitt parti med hela 9 procentenheter på två månader. Men det är i hög grad en Juholt-rekyl. Från mer normala S-nivåer, som de knappa 34 procent som Löfven kasserar in i dag, hade något liknande inte varit möjligt.

Men just nu rör sig Socialdemokraterna mycket snabbt uppåt, och samtidigt är hissen med Moderaterna på väg åt andra hållet. Det gamla rödgröna blocket, vad det nu är värt i dag, är större än regeringspartierna.

Här är några tendenser och konsekvenser till som Moderaterna har anledning att begrunda.

1. Storstäderna Enligt SvD/Sifo har Löfven och Socialdemokraterna nu har vänt det fria fallet bland storstadsväljarna. Det är är viktigt, helt enkelt för att de är många. Om det också är ett uttryck för att Löfven attraherar medelklassväljare (andelen är högre i storstäderna än på andra ställen) är det en än mer strategisk framgång.

2. Miljöpartisterna Gustav Fridolin må se oskyldig ut, men han och medröret Åsa Romson är lika sugna på ministerposter som sina företrädare. Om Miljöpartiet – de faktiska vågmästarna i dagens Sifomätning – väljer blocktillhörighet före valet så kommer de noga studera opinionsläget för att inte hamna bland förlorarna igen. Och enligt dagens Sifo räcker det rödgröna stödet att regera på.

3. Känslorna Statsvetare tror allt mer på emotioner och inför valet 2010 pratade svenska valforskarna för första gången med väljarna om deras känslor. Moderaterna väckte då mer ”hoppfullhet” än Socialdemokraterna.

I en Ipsosmätning i DN i fredags vann Reinfeldt förtroendematchen mot Löfven, utom i en fråga. Löfven väcker i högre grad väljarnas ”hopp om en bättre framtid”.

4. Prata om det Moderaterna säger så här: Stefan Löfven har inte presenterat någon ny politik, och så fort han börjar prata på allvar kommer framgången att vända.

Det finns gott om sådana exempel, men frågan är om inte problematiken omfattar regeringen också? På ett stort Moderatmöte i fredags sade Fredrik Reinfeldt att han leder ”Europas mest reforminriktade regering”.

Det är en bild som inte är särskilt etablerad utanför Moderatledningen. Och hur som helst måste också regeringen börja prata om en politik för åren efter 2014.