En del människor fostras in i makten

Vi är på stadsvandring i stans rikaste stadsdel och jag antecknar med klumpiga tumvantar siffrorna bakom välståndet.

Tankarna går till vänner och familj som befinner sig i andra änden av Östermalmsstatistiken. Jag tänker på Mirkka, ensamstående mor och en av de tusentals som bollas mellan socialen och Försäkringskassan utan att få ut sin ersättning, trots ständiga problem att betala hyran.

Jag tänker på Kurre som bor i husvagn, lever på att skala kopparkabel och snart får ena benet amputerat.

Jag tänker på vänner som lever gömda för att slippa avvisas till krig, misär och som för småslantar servar krog-, städ- och pappersindustrin.

Och så tänker jag på nattliga diskussioner med ytliga bekantskaper som med bestämdhet hävdar att alla har samma möjligheter att göra vad de vill av sina liv.

Stadsvandringen vandrar vidare.

Jag har trampat samma gator många gånger förut. Det är snart 20 år sedan, när jag kvoterades in som Invandrarunge från Förorten på Östermalmsgymnasiet Östra Real.

Henri Lloyd-jackor, Mulberrykalendrar och pärlhalsband härskade jämte grunge- och bohemianchictrender.

Jag fick vänner såväl som antagonister, mötte för första gången jämnåriga med samma efternamn som stora företagskoncerner eller med tydlig koppling till Riddarhuset.

Besökte paradvåningar bebodda av dementa grevinnor med åldriga husor som rullade serveringsvagn mellan kök och matsal. Jag smakade iransk kaviar och lärde mig att svälta mig själv av nya kompisar från dysfunktionella familjer.

Anorexian frodades bland Östermalmstjejer med drömmar om fotomodellkarriär och mammor med liknande symptom.

Har aldrig haft något problem med wienervals, men när det visade sig att 15-åriga skolkamrater arrangerade slutna trerättersmiddagar med bordsplacering och dans "för att öva inför framtiden", blev skillnaden i livets minsta gemensamma nämnare bisarrt tydlig.

Liksom när skolan erbjöd fritt inträde på Dramaten. Fick elever på Tumba eller Tensta gymnasium samma möjlighet?

Inför det förestående EU-valet tilläts Östra Reals föräldraförening arrangera en propagandadag för EU med obligatorisk närvaro. Andra perspektiv på frågan överlämnades till samhällskunskapslärarna.

Var det ens förenligt med skollagen? Och vad fick allt detta för betydelse ur ett större samhällsperspektiv när många medelever sedan vandrade rakt in i samhällets maktskikt och idag syns poserandes i landets affärs- och skvallertidningar?

Jag lämnar 1989 och är tillbaka i den kyliga januarilördagen 2009. Statistik, minnen och samhällsstrukturer. Fostran in i makten.

Och så tänker jag på nattliga diskussioner med ytliga bekantskaper som med bestämdhet hävdar att alla har samma möjligheter att göra vad de vill av sina liv.