Det var länge sedan och borde vara glömt och förlåtet vid det här laget, men vissa saker preskriberas aldrig rent moraliskt. De ligger där längst bak i minnet och skaver tillsammans med de andra alltför pinsamma och dåliga minnena.

Jag läste en kompis dagbok. Den låg inte framme, kvarglömd och uppslagen som en inbjudan till läsning på hennes bord. Nej, jag grävde fram den ur en flyttkartong, bläddrade girigt och såg hennes kärlekar, listor över allt och hela världen och brutna nyårslöften flimra förbi.

Skammens rosor bränner ännu mina kinder när jag tänker på det.

I dag smyger de unga inte längre ner sina nyårslöften i en undangömd dagbok. De bloggar om dem, tillsammans med sina övriga tankar och funderingar om livet, drömmar, besvikelser och rapporter från helgernas fester. De har inga problem med att kompisarna läser vad de skriver, det är liksom halva idén. Frågan är, får man som förälder göra det?

Nya tider kräver nya koder för hur integriteten ska kunna värnas. Och det är klart att våra barn precis som vi själva har rätt till ett privatliv. Att snoka i sitt barns msn och facebook tycker nog de flesta är kränkande. På samma sätt som majoriteten av oss föräldrar inte vill att barnen ska läsa vår mail förstår vi att deras korrespondens inte är för våra ögon. Även om de har glömt att logga ut när de lånat vår dator.

Bloggarna är annorlunda. De finns där, bara några klick bort, öppna för alla att se. Rymmer en hel tonårsvärld som vi har glömt bort hur den var. Förhoppningar om framtiden. Bilder på kläderna som man dör om man inte får. Ångest över kommande betyg. Dagens outfit. Kompisar man inte kan leva utan. Kärlekar som kommer och går. Tvivel över vem man är och om man duger. Sex, skolk och festande. Sorg över att ingen förstår en. Flams och trams. Och här och där en rad som undrar: Är det verkligen värt att fortsätta, om det ska vara så här?

Bloggarna innehåller allt som våra dagböcker gjorde en gång i‑tiden. Och precis som på dagböckerna kan man om man vill sätta lås på dem. Man kan lösenordsskydda och kontrollera vilka som får tillgång till dem. Men det är det nästan ingen som gör. De flesta vill dela sina liv med andra tjejer och killar runt om i Sverige. Och det är lätt att förstå varför. Det pratas mycket om näthat men tonåringarnas bloggvärld domineras av utpräglad lovebombing och kommentarsfälten är för det mesta fyllda av komplimanger och uppmuntrande hejarop.

Men utan lösenord är en blogg offentlig. Öppen för alla – lärare, dina värsta fiender, fula nätgubbar och -gummor – att läsa. De flesta av oss har tassat runt och lämnat åtskilliga spår i webbvärlden och en specifik persons blogg är väldigt lätt att hitta.

Kanske är det dags att lämna dagbokstänket och frågan om man som förälder FÅR läsa sina barns bloggar och i stället be våra barn om ett enkelt nyårslöfte: Lova att skydda dig, skriv ingenting oskyddat som du inte vill att jag ska läsa.