REVINGEHED
De första svenska yrkessoldaterna i modern tid får inte fordon med minskydd och förstärkt pansar. Trots det kan insatsförbandet IA 06 skickas till världens våldsammaste krigsskådeplatser.
IA 06 (Insatsstyrka armén) ska med ett dygns varsel kunna flygas till krig och oroligheter över hela jorden. Den 15 maj ryckte det 151 man starka kompaniet in och utbildas nu på Södra skånska regementet P 7 i Revingehed i Skåne.
Efter den 9 oktober ligger förbandet i ständig beredskap. Soldaterna är kontrakterade för två år, medelåldern är 25 år och hälften av dem har erfarenhet från utlandstjänst medan omkring en fjärdedel kommer direkt från värnpliktstjänstgöringen.
– Det är stimulerande att köra igång. Vi har haft en krokig väg att vandra vad gäller organisation och materiel, säger major Fredrik Hedvall, kompanichef.

Nu hoppas han att försvarsdepartementet och försvarsledningen ska utnyttja IA 06 maximalt. Balkan, Liberia och Afghanistan är länder som nämnts som tänkbara destinationer. På grund av kravet på blixtinsatser är det inte säkert att förbandet fraktas till en oroshärd fullt rustat. De elva stridsfordon 9040 som är IA 06 huvudfordon är för tunga för flygtransporter och båtfrakter tar lång tid att genomföra. Dessutom är de av B-varianten som saknar minskydd och förstärkt pansar. Den moderna C-varianten, som försvarsmakten har beställt till förband som verkar internationellt, finns inte i tillräcklig mängd. Därför måste IA 06 klara sig utan det moderna skyddet.
– Modell B är vanlig standard, det är C som ska skickas utomlands, säger Seth Olsson på BAE Systems Hägglunds som tillverkar stridsfordon 9040.
Han understryker att skillnaderna är stora. Modell B går bra att öva med, C-varianten är anpassad för de faror som är förknippade med en utlandsmission. Beväpningen är densamma, men modell C är bättre rustad att stå emot minsprängningar och beskjutning.

Fredrik Hedvall tror att förbandet som han leder i första hand kommer att åka utan stridsfordon. Samtidigt föredrar han den säkraste tänkbara utrustningen.
– Man skulle ju önska sig det bästa, men det handlar om ekonomi förmodar jag.
För soldaternas del har de första två veckorna som yrkessoldater inneburit träning av gamla färdigheter. Senare kommer utbildningen att specialiseras mer. Från och med oktober ska styrkan vara i ständig beredskap. Soldaterna har då ett arbete som innebär att de med omedelbar verkan kan sändas till mycket farliga platser. De kommer att dela logement med varandra. Familj, intressen och civilt liv påverkas.
– Min flickvän är väl inte direkt glad, men nu är det så här. Jag gör något bra för utlandsstyrkan, säger Erik.

Han närmar sig 30 år och kommer från Mellansverige. Nu är han tjänstledig från ett jobb som projektledare. Yrkesofficer har han aldrig funderat på att bli. Liksom de andra soldaterna i IA 06 föredrar han att inte avslöja för många personliga detaljer, till exmepel sitt efternamn.
Direktiven har försvarsmakten utfärdad centralt. Orsaken är bland annat att norska soldater i internationell tjänst råkat ut för att kriminella organisationer hotat deras familjer.
– För min del är det lockande att förbandet är så flexibelt. Vi ska kunna göra det mesta, säger Erik.
Han beskriver sina kolleger som mycket vältränade och motiverade. I framtiden ska de kunna lösa uppgifter i öken, djungel och storstad. 20-årige Christian är en av dem. För fyra veckor sedan var han klar med värnplikten, på P 7. Nu är han tillbaka och konstaterar att han är arbetskamrat med officerarna.
– Jag trivdes så bra i lumpen. Mitt mål är att jobba som soldat i två år och sen försöka bli yrkesofficer, säger han.