Först svarade alla nej.

Trenden bröts när riksdagsledamoten och tidigare folkhälsoministern Morgan Johansson (S) i tisdags berättade att han skulle svara ja på frågan om att efterträda Håkan Juholt. I går gick även partiveteranen och tidigare utrikesministern Jan Eliasson ut med samma besked.

Uttalandena var politiskt harmlösa. 71-årige Jan Eliasson har själv uttryckt skepsis för sin höga ålder och bristande inrikespolitiska erfarenhet, 41-årige Morgan Johansson framhäver att han nog är för ung för partiledarposten.

I stället handlade det om att ruska om partikulturen i grunden.

– Vad jag ville med detta var att försöka påverka den här nej-kulturen som har utvecklats under många år, säger Jan Eliasson.

Morgan Johansson liknar det vid ett ”slags jantelagsresonemang”.

– Man är rädd för att hävda sig, säger han.

Det genomgående nej-sägandet handlar enbart till viss del om att alla inte vill bli partiledare, säger Jan Eliasson.

– Jag tror att tiden är mogen nu, de flesta vill röra sig i den här riktningen.

Nej-kulturen går att spåra hela vägen tillbaka till partisplittringen 1917, enligt Kjell Östberg, professor i samtidshistoria på Södertörns högskola. Sedan dess har det funnits en rädsla inom partiet för att behöva positionera sig som enskild politiker, och att signalera oenighet utåt mot väljarna. Med två eller fler ja-sägare skulle personerna tvingas profilera sig mot varandra för att förklara varför just de är bäst lämpade för uppdraget.

– Man vill inte behöva redovisa sina politiska ställningstaganden öppet, säger Kjell Östberg.

– Om de företräder olika politiska linjer har man också accepterat att partiet har olika uppfattningar. Det finns en tradition av att man inte ska prata om dem.

Risken finns att man beskrivs som någon slags förlorare om man kandiderar och inte blir vald.

Morgan Johansson.

Dessutom påverkas nej-kulturen av att Socialdemokraterna uppstod som en folkrörelse med en representativ partistruktur.

– Då går det inte an att komma in från sidan och säga att man vill bli partiledare. Hela tanken är att förtroendet ska sträcka sig från botten och upp, säger Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Enligt Jenny Madestam, lektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, hänger rädslan för att svara ja ihop med synen på partiledarposten som ett förtroendeuppdrag.

– Man kan inte gå och säga att man vill ha förtroende, utan det är något man blir tillfrågad om, något man förtjänar, säger Jenny Madestam.

Jan Eliasson säger att han känner igen synen på ledarskapet från åren i partiet.

– Man vill invänta förtroende och få konstaterat att laget vill ha mig, säger Jan Eliasson.

Men det finns också en betydligt mer taktiskt inslag i att så många svarar nej, säger Jenny Madestam. Vid ett ja ökar risken för att bli offentligt nedskjuten när medieintresset tilltar.

Just det råkade Mona Sahlin ut när Aftonbladet avslöjade att hon fuskat med kontokortsbetalningar – kort efteråt att hon sagt att hon ville ta över efter Ingvar Carlsson.

– Den som säger att den är intresserad av att bli ledare kommer direkt att skärskådas in i minsta detalj, säger Jenny Madestam.

Enligt Morgan Johansson sätter en tidig ja-sägare även bilden av sig själv på spel.

– Risken finns att man beskrivs som någon slags förlorare om man kandiderar och inte blir vald, det tror jag också att många väger in, säger han.

Marie Demker menar att Socialdemokraterna går miste om många duktiga förmågor med nej-kulturen. Jenny Madestam tror dock att rädslan för att säga ja är på väg att suddas ut. Anledningen är en långsam förskjutning till ett mer individualistiskt samhälle, där det inte anses som lika fult att ta för sig som tidigare.

– Det som pågår nu är en tydlig signal på att någonting är på väg att förändras.

Morgan Johansson säger att han inte räknade med hur bilden av honom kan påverkas negativt av att han nu gått ut och sagt ja.

– Syftet var inte att lyfta fram mig själv.

Jan Eliasson säger att han inte ens har tänkt tanken.

– Inte det minsta, jag har inte ens funderat på konsekvenserna. Jag får göra det senare, säger Jan Eliasson.