I onsdags – samma dag som skolskjutningen i Tyskland, då 15 personer sköts till döds av en före detta elev – fick Skånepolisen tips om att en pojke poserade med vapen på ett internetforum samtidigt som hot riktades mot gymnasieskolan Spyken i Lund. Enligt TT hävdade pojken att han inte hade någon aning om att fotot använts i ett hotsammanhang. På torsdagen anmälde sig en annan pojke till polisen och erkände att det var han som lagt ut hotet, men att det bara varit frågan om ett skämt.

Efter varje stor skolmassaker ökar hoten om våldsdåd mot skolor. Svensk polis har vid ett flertal tillfällen fått ingripa sedan ungdomar har hotat med skottlossning, ibland i samband med att de har poserat med vapen på internet. Ofta handlar det om tonårspojkar som inte har för avsikt att göra verklighet av hoten – utan som bara vill synas och dra till sig uppmärksamhet.

Det var med bakgrund av skolskjutningen i finska Jokela, där en tonårspojke sköt ihjäl åtta personer, som Stockholmspolisen i höstas började rusta för att möta en liknande händelse i Sverige.

–Det vore naivt att tro att det inte skulle kunna hända här. Men det är även en situation som är fruktansvärt svår att förbereda sig för, säger Christian Agdur, chef för den operativa avdelningen på Stockholmspolisen.

Men genom att diskutera möjliga handlingsalternativ kan även vanliga ordningspoliser, som normalt är vana vid att arbeta under en insatschef, vara mentalt förberedda på vad de kan möta. Även Danmark och Finland har riktat blickarna mot Stockholmspolisens utbildningsprojekt.

De skolskjutningar som har inträffat utanför Sverige har alla slutat med att gärningsmannen har begått självmord.

–Vid en gisslansituation vid ett bankrån pratar vi ut människor i 90 procent av fallen. Men den här personen går inte att förhandla ut, ska vi då gå in och avbryta det dödliga våldet? Det är ett förhållningssätt som svensk polis inte är tillräckligt rustad för att hantera. Därför behöver vi fortsätta att höja förmågan att göra bra hotbildsbedömningar, säger Agdur.

Han poängterar att det ändå är skolan som bär det största ansvaret för att undvika attsådana här situationer inträffar i framtiden.

–I de allra flesta fall har gärningsmannen signalerat till omvärlden att allt inte stått rätt till. Men har man en fungerande elevvård, ett bra klimat i skolan där man kan fånga upp om elever mår dåligt, då har man den allra största möjligheten att förebygga det här.

Enskede gårds gymnasium i södra Stockholm fick i november 2007 bekräftat att just de sakerna fungerade väl.

Två pojkar greps efter att skolledningen hade fått veta att de begärt ut ritningar på skolan, pekat ut vapen i en vapentidskrift och sagt att de tänkte använda dem för att döda rektorn och andra personer på skolan. Kuratorn slog larm efter att hon samtalat med pojkarna. Händelsen inträffade kort tid efter skolskjutningen i Finland.

På Enskede gårds gymnasium har man infört mentorskap, där varje lärare har tät kontakt med eleverna. Biträdande rektorn Klas Höglund anser att det bästa sättet att fånga upp ungdomar som är i farozonen är att bygga upp en bra relation till dem.

–Vi jobbar mycket med förebyggande arbete. Det är kanske inte den som hörs mest som kan vara i farozonen. Man ska vara observant på dem som är utanför. Varje elev har en individuell studieplan och där handlar det inte enbart om studieresultat utan även om eleven funnit sig till rätta. Fungerar det med kamraterna, känner sig eleven trygg? Det är mycket viktiga saker.