En av tre unga tjejer lider av ångest, köerna till Bup – Barn- och ungdomspsykiatrin – växer och organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, får för varje år ta emot fler samtal.

När skollagen förändrades för ett år sedan skulle elevhälsan stärkas och alla elever skulle få tillgång till kurator och skolpsykolog. Men exakt hur tillgången ska se ut specificeras inte. En granskning som Psykologförbundet gjorde när lagen skulle införas gav en dyster bild. Varje skolpsykolog hade i snitt ansvar för 2000 elever. I Stockholms stad var snittet 949 elever per skolpsykolog, i grannkommunen Botkyrka, 4000.

Väntetiden för att få en första tid hos skolpsykologen var i snitt åtta veckor och när SvD pratar med tio slumpmässigt utvalda gymnasieelever vet bara en hur man kan komma i kontakt med en skolpsykolog.

En sammanställning som Skolinspektionen har gjort på uppdrag av SvD visar att framför allt friskolorna bryter mot delar i den nya skollagen som rör elevhälsa – till exempel att eleverna inte har tillgång till kurator eller skolpsykolog. Av de granskade kommunala gymnasieskolorna hade 3 procent (2 av 66) brister i elevhälsan. Motsvarande siffra för skolorna med privata huvudmän var 16 procent (8 av 48).

Av grundskolorna brast 4 procent (17 av 436) av de kommunala skolorna i sin elevhälsa, mot 18 procent (6 av 34) av friskolorna.

På Bup, Barn- och ungdomspsykiatrin, i Stockholm, märker man att många elever som mår dåligt inte fångas upp i skolan. Olav Bengtsson, divisionschef vid Bup, Stockholm, tycker att bristerna är större inom friskolorna.

–Vi märker att man har mindre elevvård vid många av de privata skolorna. Man har lagt sig på en miniminivå av vad man måste göra. När de privata alternativen i Stockholm nu är så många, då blir detta normen, säger Olav Bengtsson.

Några skolor får också kritik just för att de kopplar in BUP vid behov, i stället för att ha skolpsykolog. På BUP är det tydligt att man får ta emot fler elever från de skolor som inte satsar på sin elevhälsa. Resultatet blir att BUP måste arbeta med elever med ”fel” sorts problem, elever som borde ha fått hjälp av skolpsykolog.

På sikt blir det mindre plats till de elever med tyngst problem – de som borde få hjälp hos BUP.

Olav Bengtsson är orolig för vad han kallar en nedrustning av elevhälsan. För många barn och unga är kuratorn och skolpsykologen den enda möjligheten att få hjälp för psykiska problem.

Att vända sig till primärvården är ett oändligt stort steg för en ung människa som mår dåligt – och ofta omöjligt eftersom färre än hälften av landets vårdcentraler har psykologer eller avtal med psykologer, enligt Socialstyrelsens granskning i fjol.

– Om man monterar ner elevhälsan, då försvinner det första ledet i att få hjälp, säger Olav Bengtsson.

På organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, ökar årligen antalet samtal från barn och unga som mår dåligt. På Bris ger man stöd men försöker också lotsa barnet vidare så att hon eller han kan få hjälp. Men många barn berättar att det är svårt att få kontakt med en kurator eller skolpsykolog, säger Daniel Lams, socionom och Bris-ombud.

– Det är återkommande i deras berättelser att det är otroligt svårt att få hjälp. Många vet inte vart de ska gå, något som borde vara självklart. De här barnen far illa och måste fångas upp.

Elinor Schad, ordförande för yrkesföreningen Psykologer i Förskola och skola vid Psykologförbundet, tycker att förändringen i skollagen är ett spel för gallerierna. Hon tar Lunds kommun som exempel. När lagen nu krävde tillgång till psykolog för gymnasieskolorna var Lunds kommun en av de kommuner som skulle anställa.

–Den person man anställde skulle ha ansvar för 4000 elever på gymnasiet. Det skulle innebära två till tre uppdrag per skola. Det här är bara för att man ska leva upp till skollagen och kunna säga att man har tillgång till psykolog, säger Elinor Schad.

Men trots att Skolinspektionens granskning visar att de fristående skolorna har det sämre ställt, så är det just rektorerna för friskolorna som är mest nöjda med tillgången på skolpsykolog. När Skolinspektionen i fjol frågade rektorer om detta, ansåg 41 procent av rektorerna vid kommunala skolor att skolpsykologens tid inte räckte till, mot bara 6 procent bland de fristående skolornas rektorer.