Det är en gråmulen vårvinterdag. Lunchrasten är snart slut för Faia Nordin och Lisa Thwany som står och knappar på sina mobil-telefoner med rumporna vända mot kaminen.

Ett varmt gulrött sken sprider sig i entrén till Smedshagsskolan i Hässelby i västra Stockholm. Några timmar tidigare satt klass 5 A uppkrupna i sofforna framför brasan och hade lässtund.

– Varmt, mysigt, lugnt, det blir ett annat ljus, säger Solaf Abbas om den brinnande kaminen.

Eld har tidigare haft mer negativa effekter på Smedshagsskolan. Förra våren brann den provisoriska gymnastiksalen ner till grunden. Förutom några småbränder eldhärjades hela övervåningen i de gamla lokalerna några år tidigare. Allt på grund av anlagda bränder.

I den nya skolan, där ingen får gå in med skor, ville rektorn Kjell Sjöberg skapa en mysigare stämning och satte därför in en kamin.

Tanken är att också eleverna ska få möjlighet att bekanta sig med eld under ordnade former, berättar han.

– Jag tror att barn och natur hänger ihop. Tyvärr får barn i dag inte leva nära naturen i storstadsmiljön och i förortsnaturen. Är det någon som försöker snickra en koja i ett träd så rivs den ner.

Är du inte rädd att barnen kan bli inspirerade på fel sätt?

– Nej absolut inte, blundar man för elden då har man blundat en gång för mycket. Det är klart att vi måste lära oss att umgås med eld på samma sätt som man mås te lära sig att handskas med vatten, man måste ju lära sig simma, säger han.

Psykologen Renée Perrin-Wallqvist på universitetet i Karlstad är en av få i Sverige som forskat kring barn som anlägger bränder. Motiven varierar, berättar hon. Branden kan vara uppsåtlig eller resultatet av en olyckshändelse.

Det är inte ovanligt att utage- rande barn anlägger bränder, eldandet kan då vara ett sätt att uttrycka frustration. Skoltrötta kan se en chans att slippa några timmars undervisning.

Gemensamt för barn och ungdomar som eldar är att de inte kan förutse konsekvenserna.

– Jag skulle vilja se mer forskning kring hur det här problemet ska bemötas. Sådant vi trott på tidigare, undervisning och information, hjälper inte i den utsträckning vi har trott. Brandsäkerhetsutbildningar förtar inte barns nyfikenhet.

Varför fascineras människor av eld?

– Barn svarar ofta att det är spännande, häftigt att se på och luktar gott. Man känner lukten och värmen och spänningen över att hålla branden under kontroll.