Det fria skolvalet i Stockholms stad har gjort att många elever går i skolan utanför den stadsdel där de bor. Av alla stadens elever i grundskolan är det cirka en femtedel som byter skola. Bytena blir vanligare ju högre upp i årskurserna man kommer.
Det är något vanligare att byta skola i välbärgade områden som Bromma och innerstan, men även elever från andra delar av Stockholm är flitiga skolbytare.
Nihad Bunar, doktor i sociologi vid Stockholms universitet, har tillsammans med doktoranden Jenny Kallstenius undersökt vilka som byter skola och varför. Deras färska rapport, som gjorts på uppdrag av Integrationsverket, handlar om elever från fyra socialt utsatta stadsdelar: Kista, Rinkeby, Spånga-Tensta och Skärholmen.

I rapporten presenteras nya siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, som visar att 42 procent av eleverna i nionde klass från dessa bostadsområden, går i skolan utanför hemstadsdelen - antingen i kommunala skolor eller i friskolor.
Det är fler av skolbytarna som har välutbildade
föräldrar med jobb. En högre andel av dem som söker sig bort från den egna stadsdelen är tjejer, har bra betyg och svensk eller europeisk bakgrund.
Resultatet blir att skolorna i de redan utsatta förorterna drabbas av ”social utarmning” när elever med bättre förutsättningar sticker därifrån.
- När de här eleverna försvinner, blir det ett problem för dem som är kvar, säger Nihad Bunar.
60-65 procent av dem som stannar kvar är pojkar, vilket kan leda till att det blir stökigare i klassrummen. Betygen i skolorna i de här områdena är lägre än i andra delar av stan.
- Elever som har starkt stöd hemifrån påverkar andra elevers studieresultat positivt. Den kompiseffekten utarmas i de här skolorna, säger Nihad Bunar.

I rapporten har forskarna med intervjuer tagit reda på varför elever och föräldrar i socialt utsatta förorter väljer skolor på andra ställen. De pekar ut fyra huvudorsaker:
”Eleverna är rädda för att de ska lära sig dålig svenska i en skola där många har utländsk bakgrund.
”Skolor i utsatta
förorter har dåligt rykte.
”Eleverna tycker det är viktigt att skaffa svenska kompisar.
”Förortsskolorna upplevs som stökiga.
Skolorna i områden som Tensta och Skärholmen betraktas som sämre, trots att de ofta har gott om resurser och bra lärare.
- Det finns tyvärr en tung symbolik i namn som Husby, Tensta och Rosengård.

Den första tiden i den nya skolan kan bli tuff för dem som byter. Eleverna känner sig ofta annorlunda bland sina nya skolkamrater. Deras betyg försämras, eftersom det ofta ställs högre krav på dem. Samtidigt upplever eleverna själva att de blir bättre på svenska.
Det fria skolvalet innebär också en ”dominoeffekt”. Andelen elever med invandrarbakgrund på en del kommunala innerstadsskolor har ökat snabbt. När elever från förorterna pendlar till kommunala skolor inne i stan, flyttar elever med svensk bakgrund till friskolor.
- Detta har accelererat de senaste fyra-fem åren, säger Nihad Bunar.

Stockholms skolborgarråd Erik Nilsson (s) anser att segregationen är den viktigaste
skolfrågan:
- Vi har infört ett resursfördelningssystem som ger mer pengar till de här skolorna. Dessutom skapar vi attraktiva profiler på skolorna i ytterstadsområdena.
Oppositionsborgarrådet Lotta Edholm (fp) menar att problemet i första hand är boendesegregationen mellan bostadsområden. Hon säger att bättre svenskundervisning är ett sätt att komma till rätta med problemen.