Kolonilotter har en nyckelroll för pollinatörerna i Ekoparken. Där finns stora blomsterhav. Torka och andra naturligt kritiska perioder klaras med vattning. Foto: Jakob Lundberg

Utanför australiska storstaden Perth finns ett fågelskyddsområde som blivit mindre unikt med åren. Vardagliga fåglar blir vanligare och de specialiserade försvinner, trots att naturen är lagligt skyddad. I Stockholm försöker forskare hitta nya grepp för att inte Nationalstadsparken ska utarmas.

Att hitta ekosystemens funktion, snarare än att försöka skydda arter, är en nytt sätt att tänka bland ekologer. Inte så att de enskilda arternas möjligheter att leva kvar inte är viktiga. Tvärtom. Forskarna vill förtydliga att artskyddet inte räcker till, vilket exemplet från Perth visar.
Kings park ligger bara en kilometer från Perths stadskärna. I parken är det ont om ostörda ytor vilket har lett till att fågelarter med specialiserade matvanor successivt har försvunnit. Nu dominerar arter som gynnas av att leva nära människan och som är allätare, berättar Johan Colding, ekolog vid Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi i Stockholm.
Att parken inte får bebyggas eller exploateras på annat sätt, har inte räckt för bevara den mångfald av fågelarter som en gång var skälet till att grönområdet fick lagligt skydd. Ett annat exempel är ett 400 hektar stort naturreservat utanför Boston, USA, där en fjärdedel av växtarterna har försvunnit under 100 år.
- Grönområdena runtomkring är borta. Vissa växter får svårare och svårare att komma tillbaka efter en extrem torka eller kyla, förklarar Johan Colding.
Funktionen "fröspridning in i reservatet" har uppenbarligen försvunnit.
Nationalstadsparken i Stockholm skulle kunna gå samma öde till mötes, menar Johan Colding och de andra forskarna i en svensk studie inom ett globalt FN-projekt om tillståndet för jordens ekosystem - the Millennium Ecosystem Assessment (ungefär Millennie-kartläggningen).

Ett av syftena med Nationalstadsparken är att mångfalden av arter och den orörda naturen ska bevaras. Parken omfattar cirka 27 kvadratkilometer, en tredjedel består av vatten. 70 procent av alla Upplands växt- och djurarter återfinns i parken, även sådana som det blir knappare av, så kallade rödlistade arter. Där finns över 200 fågelarter och sju av Sveriges nio fladdermusarter.
Mest dominerar ekarna. Ekbeståndet här och i Mälardalen är ett av de största i norra Europa, och Sverige har ett särskilt ansvar för det. Till ekarna är uppemot 800 olika djur- och växtarter knutna: Insekter, fåglar, svampar, mossor, fåglar och andra djur.
Så hur bevaras allt detta, mitt i en storstad där behovet av mark för bostäder är skriande och de som sitter i ringlande trafikköer sneglar lystet på orörda områden för att bygga vägar?
Det nya är att se bortom arterna.
- Från ekologi till hela spektrumet natur och människor. Vi måste se de sociala och ekologiska systemen som en helhet, säger Carl Folke, professor vid Centrum för naturresurshushållning, Stockholms universitet. Han leder det svenska projektet, där även Beijerinstiutet och institutionen för systemekologi ingår.
- Det är viktigt att förstå vad som gör att ett ekosystem kan motstå störningar. Vi kallar det ekosystemets resiliens, säger han.
Så är också FN-projektet upplagt, med tanke på att merparten av ekosystemen på jorden störs av människans nyttjande. I varje ekosystem finns en beredskap för att klara exempelvis brand, torka eller andra extrema väder. Vissa djur- och växtarter är särskilt viktiga för att ekosystemet ska kunna återhämta sig efter en störning.

I projektet om Nationalstadsparken har nötskrikan pekats ut som en av huvudrollsinnehavarna. Utan den är det svårt för nya ekplantor att gro, för ekollon som hamnar på backen äts nästan omedelbart upp, av råttor, möss, ekorrar eller andra djur.
Men nötskrikan gräver ned ekollon på hösten, som matförråd. Var femte nöt glömmer fågeln bort, och det nedgrävda ekollonet är skyddat från såväl angrepp som kyla och torka.
För att nötskrikan ska trivas i Ekoparken måste där också finnas tät granskog där den skyddar sina bon från skator och kråkor. Men det räcker inte.
- Ju närmare storstäderna man är, desto större är risken att kråkor, råttor och katter äter upp ungarna. Därför är möjligheten för nötskrikan att migrera in i parken nödvändig, förklarar Johan Colding.
I projektet undersöker man om nötskrikor och hackspettar - en annan nyckelart - sprids från Lidingö och Bogesundslandet.
- De kan vara väsentliga områden för Ekoparken, som en mellanlandning för arterna på väg in i området, så kallade "stepping stones".
I det sammanhanget kan även golfbanorna runt Stockholm vara viktiga. Bara 30 procent av golfbanan används till spel. Johan Colding ser att återstående 70 procent skulle kunna skötas så att naturvärdena gynnas. Exempelvis har Svartinge golfbana i Sollentuna ett system av dammar som renar golfbanans vatten. Till dammarna dras grodor och kräldjur, som kan sprida sig till Nationalstadsparken via andra grönområden.



I skötseln av parken måste alltså de viktiga funktionerna ingå. Därför är människornas roll central, både i Ekoparksprojektet och i Millennium Assessment. Och då inte i första hand myndigheternas skötsel, som ju kräver offentliga pengar. I Kristianstad vattenrike förvaltar ett 30-tal lokala organisationer Helge å, ett 35 kilometer långt våtmarksområde som passerar skogar och jordbruksmark. Området är internationellt uppmärksammat och drar 150 000 besökare om året. I stort sett alla som har intresse av att vattenriket bibehåller sin karaktär är inblandade i förvaltningen, även markägare och näringsidkare.
- Det är ett exempel på hur människor går ihop för att sköta det de gillar. Läxan att lära därifrån är vikten av att fånga in de intressenter som finns.

Carl Folkes tanke är att Nationalstadsparken kan ta efter delar av hur Vattenriket förvaltas. Forskarna har till att börja med identifierat antal grupper av människor som är viktiga för ekosystemet i Nationalstadsparken. En av dem är innehavare av kolonilotter. 2,5 procent av grönytorna i Stockholm utgörs av koloniträdgårdar.
- De har en nyckelroll för pollinatörerna i ekoparken. Där finns stora blomsterhav. Torka och andra naturligt kritiska perioder klaras med vattning, säger han.
I Kvarnvretens koloniområde kommer odlarna att artbestämma och inventera humlearterna på egen hand.
I slutänden av projektet, som pågår i fem år, hoppas Carl Folke på att det finns en metod för förvaltning av ett grönområde intill en storstad, där människor har intresse av att naturen är bibehållen, inte bara för rekreation eller för att bevara arter av etiska skäl. Ekosystemet gör en mängd ekologiska tjänster för människan: dämpar bullret, filtrerar och renar luft, tar upp den koldioxid som bilarna släpper ut, tar upp och renar vatten, ger svalka.
Dessa tjänster värderas inte i kronor och ören, men om de försvinner blir det dyrt att försöka åstadkomma samma rening på teknisk väg.

Susanna Baltscheffsky
08-13 55 32

Mer om FN-projektet på: www.millenniumassessment.org