Redan innan de tre första våningarna var färdigbyggda, började tornet på Piazza del Duomo i Pisa att luta. Marken var alldeles för sank och det fanns inte en chans att ett så högt torn skulle klara att stå rakt. Märkligt nog fortsatte arbetet. Trots att en rad krig gjorde att bygget drog ut på tiden, ihärdade staden och fick efter mycket om och men till sist ett färdigt torn. Som alltså höll på att rasa. Under 1900-talet gjordes tre upprätningsförsök som alla syftade till att palla upp tornet på den lutande sidan. Samtliga ledde till att situationen blev värre.
Tornet i Pisa skulle mycket väl kunna stå som bild av hur vi hanterar de dilemman som den digitala kulturen för med sig. Efter tio år med kopieringsskydd, regioninlåsningar och piratkrig är det uppenbart att vi hellre än att inse att nya förutsättningar gäller i en digital värld, väljer att försöka hålla fast den digitala kulturen i analoga tanke- och affärsmodeller. Och när det inte fungerar försöker vi gång på gång palla upp bygget så att det åtminstone inte rasar för stunden.
Just nu brottas biblioteksvärlden med eboksfrågan. För varje lån betalar biblioteken 20 kronor till distributören Elib, som sedan slussar vidare pengar till förlagen. Men den fasta summan gör att biblioteken har svårt att hålla koll på ekonomin. Så fort läsningen ökar det minsta, spricker den planerade budgeten. På en rad håll har biblioteken därför tvingats införa begränsningar för att minska lånen.
Av den anledningen förordar många nu den amerikanska modellen, där man låtsas att en ebok är en pappersbok. Biblioteken köper en licens per titel, som sedan kan lånas ut till en låntagare åt gången. Näste person som vill läsa eboken får helt enkelt vänta tills den har ”lämnats tillbaka”.
Den här modellen, som många tror kommer att bli rådande även i Sverige, löser onekligen ett problem åt både biblioteken och förläggarna. Biblioteken kan hålla koll på sina budgetar och förlagen förlorar inte pengar och kan fortsätta att odla författarskap.
Sett ur ett längre perspektiv kan man nog jämföra ett sådant tillvägagångssätt med att än en gång palla upp ett torn som obönhörligen kommer fortsätta att luta. Fördelen med en digital bok är ju att den är just digital. Den kan kopieras, spridas och bäras med överallt. Till skillnad från en fysisk bokhandel, där det bara finns en viss plats på ett begränsat antal hyllor, finns det i den digitala världen inget stopp för hur många eböcker som kan hållas tillgängliga. Vi kan alltså förvänta oss att marknaden kommer att svämma över och att värdet på varje ebok sjunker drastiskt.
Bibliotekens eboksbrottning kan därför ses som ännu en spegel av hur svårt vi har att förhålla oss till digital kultur: bara genom att total ignorera fördelarna kan vi lösa affärsmodellen. Samtidigt måste vi låtsas att saker är något helt annat än de faktiskt är och att vi egentligen lever i en annan tid än vi gör.
Hur gick det då med vårt berömda torn i Pisa? Jo, till sist – efter 800 år – kom staden på att man inte behövde försöka palla upp den lutande sidan, utan i stället göra precis tvärtom. Genom att gräva ett hål under den ANDRA sidan, rätade tornet upp sig av sig självt.
Anders Mildner är journalist och medieanalytiker. anders.mildner@svd.se
