Rapporten om hur barn och ungdomar med diabetes klarar sig i skolan är den största som hittills gjorts. Totalt ingår 9200 personer från 13 länder i studien som utförts under 2007 och 2008. Studien har gjorts av läkemedelsbolaget Novo Nordisk i samarbete med Internationella Diabetesförbundet (IDF) och Internationella föreningen för barn och unga med diabetes (ISPAD). Den har presenterats vid en stor europeisk diabeteskonferens i Rom idag.

Sverige framhålls som ett hoppingivande undantag i en annars mörk rapport om skolbarn med diabetes. Såhär är läget internationellt:

• Sex av tio barn med diabetes sköter inte sin sjukdom som de borde i skolan. Det kan vara att ge frekventa injektioner via insulinpump eller insulinpenna, mäta blodsockervärden och sköta måltiderna.

• Mer än hälften av minderåriga barn med diabetes missar många gånger skolan på grund av sin sjukdom.

• En av sex ungdomar med diabetes har ingen att vända sig till i skolan om de behöver hjälp med sin diabetes. I nio av tio fall finns ingen skolsköterska.

• Tre av fyra ungdomar med diabetes upplever att sjukdomen inverkar negativt på deras skolprestation.

• Tre av fyra föräldrar till barn med diabetes tycker inte att lärarna är tillräckligt informerade om sjukdomen.

Thomas Danne som är professor vid Hannovers ansedda barnsjukhus och generalsekreterare för ISPAD säger till SvD att studien är oroande.

– Detta är en allvarlig situation. Rent medicinskt är det oroväckande att så många inte sköter sin diabetes en stor del av dagen. Det kan göra att barn med diabetes i större utsträckning än andra misslyckas i skolan. Det finns en fara att dessa barn lämnar skolan tidigare, säger Thomas Danne.

Skolan måste ta ett större och tydligare ansvar, enligt Danne. Behandlingsfilosofin vid diabetes har ändrats under de senaste åren, och familjerna har anpassat sig men inte skolan.

– Förut gavs två insulininjektioner, morgon och kväll. Men sedan några år är insulinpumpar den bästa behandlingen, helst fler än sju tryckningar på pumpen per dag. Därmed finns diabetes i skolan på ett annat sätt än tidigare, säger Danne.

I flertalet länder har skolan ingen juridisk skyldighet att hjälpa till, utan allt diabetesstöd anses vara föräldrarnas ansvar.

– I Tyskland får skolpersonal inte ens hjälpa till med injektioner eller att mäta blodsockervärden. I ett fall uppmanades en pojke att byta skola för att han hade diabetes, säger Danne.

Barn och unga med diabetes bör visserligen själva kunna sköta sin diabetes, men det behövs bättre stöd och övervakning i skolan, säger Danne.

– Det kan räcka med att läraren ser till att barnet inte glömmer att trycka på sin insulinpump, och påminner om stick i fingret för blodsockervärden. Det är också viktigt att se till att barnet äter vid måltiderna.

Sverige framhålls i studien som förebild – även om det inte alltid varit så. ”Före 2006 kunde svenska barn med diabetes ha problem med att få stöd av lärare i skolan. Rektorer bestämde på egen hand om barnen skulle få hjälp i klassrummet. Juridiskt var lärarna inte ansvariga att hjälpa barnen”, enligt rapporten. Men den 1 april 2006 gjordes en revision av Skollagen. Idag är skolpersonal skyldig att hjälpa barn med diabetes om det behövs.

– Andra länder bör följa Sveriges exempel. Aktiva föräldrar och en politisk medvetenhet har gjort att svenska barn med diabetes har ett bra stöd i skolan och därmed större chans att klara sin skolgång, säger Thomas Danne som hoppas att studien kan leda till EU-rekommendationer enligt den svenska linjen.