Kycklingfilé och vitlökslasagne med tomatsås. Och så en kopp kaffe på det. Sedan blir det rulltrappan upp till stora kongressalen.

När KD-ombuden på lördag har avslutat sin lunch i Västerås är det dags. De har då i två dagar försökt engagera sig i seminarier kring ”psykisk ohälsa hos unga” och ”att åldras med bibehållen aptit på livet” i väntan på den stora partiledarstriden på det extra rikstinget.

Kandidaterna, partiledaren Göran Hägglund och utmanaren Mats Odell, får tio minuter var på sig att övertyga vankelmodiga ombud. Därefter är det dags att gå till sluten omröstning.

Så här dagarna före avgörandet tycker Mats Odells supportrar att de har fått vind i seglen. Göran Hägglunds, numera före detta, stabschef Henrik Ehrenberg har väckt ont blod med sin smutskastning under bloggnamnet ”Ove Tove”.

– Mats Odell har absolut möjlighet att ta hem det, hoppas Aron Modig vars ungdomsförbund, KDU, ställt sig bakom den 64-årige ex-ministern.

Kampanjen för Odell bottnar för många i en kritik av Göran Hägglund som bland annat handlar om hans ledarstil. Han ska ha isolerat sig på Socialdepartementet. Men det är också fråga om hans vägval.

På 2010 års valaffischer stirrade KD-ledaren en gorilla, en hyena, en struts och en buffel i vitögat med en slogan som löd: Ett mänskligare Sverige. Sedan dess har Göran Hägglund bytt politisk strategi med samma intervall som andra byter till sommar- och vinterdäck, tycker kritikerna.

Villrådiga kvar i garaget står partiets förtroendevalda och sympatisörer, menar många. Och opinionssiffrorna har fortsatt att pendla kring 4 procent.

Ändå säger alla förhandstips en enda sak: Göran Hägglund kommer att segra.

– Den stora frågan är inte vem som vinner utan med hur stor majoritet som Hägglund vinner, säger Erik Slottner.

Han är vice ordförande för KD i Stockholms stad och själv förespråkare för Hägglund som han menar har ”en oerhörd potential”.

Men skulle segermarginalen för KD-ledaren bara bli 10–20 procentenheter, då kastas Kristdemokraterna in en mycket riskabel situation, bedömer Erik Slottner.

– En ledare måste kunna agera med starkt stöd i ryggen. En ledare måste våga göra misstag utan att känna att det kommer nya avgångskrav hela tiden.

En jämförelse med Håkan Juholt ligger nära till hands. Erik Slottner för den själv på tal.

Flera av dem som SvD har talat med menar att lördagens omröstning inte bara handlar om Göran Hägglunds framtid. Partiet står på spel.

Stig Claessons, som drev företagsvänliga Gnosjö-upproret, sitter i KD:s partistyrelse. Han är för Mats Odell men det bottnar mer i att han är mot Göran Hägglund, som han menar inte skapat något ”engagemang”.

Stig Claesson befarar att KD under Hägglunds ledning åker ur riksdagen. Under hans partiledartid har KD gått från 9,1 procent till 5,6 procent i det senaste valet.

– Jag är helt övertygad om att kurvan bara pekar utför. Han har fått två chanser och bevisligen inte lyckats.

För att rädda partiet bör Göran Hägglund stiga av, tycker Stig Claesson.

Malin Appelgren, ordförande för KD i Stockholms län, är också rädd för att partiet ska utplånas.

– Ja absolut. Annars hade vi ju inte dragit igång det här, säger hon.

För egen del tänker hon lägga stridigheterna bakom sig även om hennes favorit Odell förlorar.

– Vi kan ju inte hålla på och misskreditera en partiledare i all oändlighet.

Men från andra företrädare av det parti som en gång gav snällismen ett ansikte låter det som om bitterheten har ätit sig in. Att krisen är djup visar också det faktum att det är en ohelig allians som slagit sig ihop för att byta partiledare; alla med olika förhoppningar knutna till Mats Odell.

Bland hans förespråkare finns allt från unga konservativa KDU:are och de frihetliga krafterna i Stockholms län till moralkonservativa frikyrkopastorer, samt partiets tyngste kommunpolitiker Bengt Germundsson med 45 procents stöd i Markaryd.

– Konflikten har eskalerat under det här året. Odells och Hägglunds läger har byggt upp barriärer mellan varandra, förklarar journalisten Siewert Öholm, som är väl insatt i KD.

Han noterar en uppgivenhet inom partiet och tror på en flykt i första hand till Folkpartiet, där ordning och reda i skolan och tuffare rättspolitik kan attrahera.

Statsvetaren Douglas Brommesson har varit kristdemokrat, men är sedan länge partipolitiskt oberoende. Han har forskat om KD:s idémässiga utveckling. Vinner Göran Hägglund kan det visa sig bli en pyrrhusseger, tror han.

– Båda sidor har kört det här så hårt och kanske väl konfrontatoriskt. Eftersmaken har blivit fadd. Risken är därför att även om Hägglund vinner klart så har det såtts en splittring.

Den konflikten kan leda till att kristdemokrater kan börja se sig om efter en annan politisk hemvist, tror Douglas Brommesson. KD hotas från flera flanker. Värdekonservativa som kan svälja Sverigedemokraternas invandringsretorik kan attraheras av deras syn i exempelvis abortfrågan. I Norge lyckades Fremskrittspartiet hämta väljare från Kristelig folkeparti.

– KD måste ta hotet på den flanken på allvar.

Andra skulle i stället kunna lockas av Miljöpartiets bistånds- och flyktingpolitik. Mer allmänborgerliga väljare kan gå till Moderaterna.

En sak är klar, konstaterar Douglas Brommesson:

– Kristdemokraterna har inte längre råd att stöta bort någon.