Henrik Unosson åkte in akut till Södersjukhuset i Stockholm med svåra smärtor och andningsproblem. Efter att han skickats hem och sedan återvänt visade tester på en mycket allvarlig infektion i högra lungan. Första dygnet tömdes den på över tre liter var.
Det har gått över två månader sedan Henrik skrevs ut från sjukhuset men han är fortfarande trött och orkeslös efter den långa sjukdomstiden.
– Hade jag stannat kvar hemma hade jag förmodligen inte varit vid liv i dag, säger han när vi träffas i bostaden i Sickla, Nacka.
När han skrevs in på lungmedicinska avdelningen hade han en snabbsänka, så kallad CRP, på över 350, vilket tyder på en mycket allvarlig inflammation. Han hade så svåra smärtor att han varken kunde ligga eller sitta och andnöden var så kraftig att han måste ha syrgas.
Symtomen kom plötsligt när han skulle gå och lägga sig en kväll i oktober. Henrik var lite nedgången efter en lång sjukskrivning på grund av utmattningsdepression.
– När jag försökte lägga mig på rygg var det som om någon höll för mun och näsa, samtidigt strålade det som ett smärtband från höger axeln och ner över bröstkorgen.
På morgonen ringde han vårdcentralen och fick en läkartid
direkt. Läkaren lyssnade på hjärta och lungor men fann inget anmärkningsvärt. Diagnosen blev knäckt revben och ett recept på smärtstillande.
Men Henrik blev bara sämre och sämre. Till slut ringde hans före detta flickvännen som slog larm direkt när hon fick se honom. Det blev ambulans, först till närakuten i Nacka och därifrån direkt in på Södersjukhuset. Då hade Henrik hög feber och var nästan medvetslös.
Blodprover visade på en mycket allvarlig infektion i kroppen men först när läkarna undersökte honom med ultraljud fick de klart för sig var den satt, i högra lungan. 90 procent av lungan var
hoptryckt av varbildning. Först dygnet tömdes lungan på över tre liter var.
Successivt, via en inopererad slang i ryggen, tömdes lungan
under sjukdomstiden på totalt sex liter var.
Så småningom kunde läkarna identifiera den bakterie som
orsakat infektionen, en streptokockbakterie som heter peptostreptococcus anaerobius och annars bara förekommer i munhålan. Bakterien hade kapslat in sig i lungsäcken där den alltså normalt inte förekommer och just därför ställt till med problem.
Henrik fick sju olika sorters antibiotika och det tog två veckor
innan han blev av med infektionen. I 35 dagar var han mer eller mindre fjättrad vid sjukhussängen, 25 gånger var han på röntgen. När han skrevs ut var han uttröttad och i mycket dålig kondition.
– Jag fick lära mig gå på nytt. Till en början orkade jag knappt gå 50 meter, säger han.
Fortfarande, nästan två månader senare, tryter orken.
– När jag går ut och går med mormor som är 83 får jag be henne ta det lugnt för att jag ska hinna med, berättar han.
Familjen hjälper honom med inköp och städning.
Han känner alltjämt av lungan och läkarna är osäkra på om han kommer att återfå full lungkapacitet. Risken för ärrbildning är stor, kanske måste han genomgå en operation för att dämpa effekterna.
Henrik som tidigare idrottade och höll sig i trim fysisk,
är nu sjukskriven på obestämd tid.
– Jag är glad att jag fortfarande är vid liv, säger han.
Henrik har funderat på att anmäla vårdcentralen till
Ansvarsnämnden för att de inte tog blodprover och gick till botten med hans symtom, men han har ännu inte bestämt sig.
– Det är möjligt att jag borde göra det för att undvika att någon annan råkar ut för samma sak.
Anders Håkansson, överläkare och enhetschef på infektionsenheten på Södersjukhuset, bekräftar att sjukhuset varje år får in en handfull patienter där bakterier av detta slag orsakat infektion i lungsäcken.
– En möjlig orsak är att patienten är nedgången och stressad. Men det kan också drabba fullt friska. Normalt är detta en harmlös bakterie, säger han.
