Det skriver en före detta rikspolischef och en professor i straffrätt på Dagens Nyheters debattsida.

Landshövdingen i Östergötland och före detta rikspolischefen Björn Eriksson och professor Madeleine Leijonhufvud skriver att ett register som omfattar oss alla inte är integritetskränkande. Det är i stället ett begränsat register som bara omfattar dömda eller misstänkta brottslingar. Varför ska dessa personer ”straffas” utöver den påföljd de dömts till? undrar artikelförfattarna.

De anser att skälen för ett heltäckande register är så starka att det inte vore försvarbart att avstå från den möjligheten.

De nämner som exempel dubbelmordet i Linköping nyligen och gamla brott som Hörbyfallet.

”Betänk hur mycket lidande som hade kunnat undvikas om vi haft ett heltäckande DNA-register att tillgå redan när Helén försvann”, skriver Eriksson och Leijonhufvud.

Oskyldigt misstänkta slipper fasan av att inte kunna bli rentvådda, miljoner sparas i utredningskostnader, försvunna personer kan spåras och återfinnas och skyldiga kan spåras upp snabbt och effektivt, menar debattörerna.

De medger att man måste beakta risken för att DNA planteras ut på brottsplatser och beviskraven skärpas när det finns risk för detta.