Efter att ha resonerat med familj, vänner och partikamrater ger Rossana Dinamarca nu besked.

–Jag vill leda vårt parti, och kommer att ställa upp som partiledarkandidat.

Rossana Dinamarca, 37 år och tvåbarnsmamma, är skolpolitisk talesperson i riksdagen och sedan i mars partiets vice ordförande. Hon har pekats ut som Lars Ohlys egen favorit i partiledarkampen.

–Jag har hört mycket om det där med kronprinsessa. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte var det kommer ifrån.

Just nu slåss fyra personer om att på kongressen i januari väljas till ny ledare för Vänsterpartiet. Förutom Rossana Dinamarca är det Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde.

Hur skiljer ni er åt?

–Vi är väldigt olika som personer. Jag är född i Chile och kom hit när jag var åtta månader. Jag är uppväxt i ett miljonprogramsområde och har levt där i nästan hela mitt liv. Min mamma är metallarbetare på Saab. Det är klart att det har präglat mig, säger Rossana Dinamarca, och tillägger att hon ännu ”inte passerat 40-årsstrecket”.

Vänsterpartiet har gjort fem förlustval på raken, och är numera – tillsammans med Kristdemokraterna – riksdagens minsta parti. Stödet har minskat bland såväl unga, som kvinnor och invandrade, konstaterar hon.

Dinamarca är tydlig med att V härnäst bör ledas av en kvinna, och vill samtidigt skärpa den feministiska profilen.

–Det är en fråga där vi tappat mark. Lars Ohly är feminist, men man ska inte sticka under stol med att han, i egenskap av man, har haft svårt att nå ut i de frågorna.

Högt på dagordningen, om hon blir vald, står att lyfta den klassiska hjärtefrågan om sex timmars arbetsdag, som länge varit ”styvmoderligt behandlad”. Rossana Dinamarca tycker också att det är dags att ”modernisera” politiken.

–Det handlar också om att våga ta initiativ. Vi har varit lite av en rättvisans brandkår, som rycker ut när en fritidsgård läggs ned, men vi måste vilja mer.

Det viktigaste målet på kort sikt är ”en ny regering 2014”, och hon underkänner delvis de rödgrönas strategi med en gemensam plattform inför senaste valet.

–Vi begravde oss alldeles för mycket i förhandlingar, mitt under brinnande valrörelse. Jag tycker att vi i stället kan deklarera att vi kommer att ingå i en gemensam regering, men att vi ska gå fram som tre partier. Sedan får våra styrkeförhållanden avgöra innehållet i politiken.

Debatten om delat ledarskap är het i Vänsterpartiet, men Rosanna Dinamarca förespråkar inte en duo i toppen.

–Jag ser det mest som ett sätt att kunna garantera att man fortsatt har en man som partiledare, och jag är inte alls övertygad om att det skulle göra ledarskapet mer jämställt.

Hon tar Miljöpartiets språkrörsmodell – med undantag av paret Peter Eriksson och Maria Wetterstrand – som avskräckande exempel.

–I bästa fall har kvinnan blivit en sidekick till mannen, och det måste vi ha med oss i vår diskussion.